Den vanligaste safariformen är den bilburna safarin. På en sådan görs både resorna till och djurskådningen i parkerna i ett safarifordon. Fordonet körs av en lokal chaufför, som följer med under hela safarin.

Den bilburna safarin är oftast en rundresa, på vilken du under 5–8 dagar besöker och djurskådar i ett par olika parker.

Resa till parkerna
För att komma till parkerna där djuren finns måste du resa. Resetapperna brukar vara mellan två och sex timmar långa, beroende på vart du ska och var du startar. I Kenya görs en stor del av resorna på landsväg i mer eller mindre befolkade områden, medan de i Tanzania i högre grad görs på vägar inne i parker, som över lag är större än i Kenya. Det kan bli varmt i fordonet, så ta med en flaska vatten.

Om du tänker åka på safari främst för djurskådningens skull väljer du med fördel en resa med färre antal parker på programmet. Då blir det färre respass för att ta dig mellan parkerna, och därmed mer tid till förfogande till djurskådning inne i parkerna.

Du kan också titta på var parkerna på programmet ligger i förhållande till varandra. Om de ligger nära varandra blir restiderna naturligtvis kortare än om de ligger långt från varandra.

Stopp längs vägen
Ni stannar till med någon timmes mellanrum längs resvägen, i regel vid någon rastplats där det brukar finnas toaletter, kanske en kiosk eller servering och (så klart) minst en souvenirbutik.

Utmed vissa resrutter finns typiska turistmål att stanna vid, t ex vattenfallet Thomson's Falls på vägen mellan Samburu/Aberdarerna och Lake Naivasha/Lake Nakuru i Kenya, eller utgrävningsplatsen Olduvaiklyftan mellan Ngorongorokratern och Serengeti i Tanzania.

Djur längs vägen
Vid resor i mer folktomma områden går det ibland att se djur längs vägarna, t ex en och annan thomsongasell eller giraff, men framför allt kan du få se fåglar. Det krävs dock ett vant öga för att fågelskåda i 80 km/tim.

Misströsta inte om det verkar tomt på djur längs resvägen. Djuren trivs eller klarar sig inte särskilt väl i befolkade områden, utan förekommer främst i parkerna. Så snart du närmar dig parken börjar det dyka upp djur längs vägkanten.

Vägarna
Både asfalterade vägar och grusvägar förekommer. De är i allmänhet ganska dåliga, så emellanåt är resorna obekväma. Det gäller främst längre resor mellan parker, då farten är högre än under djurskådning inne i parkerna. Tvättbrädor, hål och uppstickande stenar är inte ovanliga, och ibland kör chauffören bredvid vägen för att det är bättre väglag där.

Flyg som alternativ
Om du vill undvika att resa på obekväma vägar kan du leta efter en safari på viken resorna till parkerna görs med safariflyg. Om du t ex har ryggproblem eller av någon annan orsak inte tål att skaka i ett par timmar då och då bör du allvarligt överväga att flyga. Mer information om detta finns på sidan Safari med flyg.

Ett annat sätt att mildra obehaget på vägarna är att välja en safari med kortare sammanlagd resväg. Restiden på landsväg på en kenyasafari till Masai Mara och Lake Nakuru i Kenya blir bara hälften så lång som på en safari till samma parker plus Samburu/Shaba. På en safari i norra Tanzania halveras restiden om du hoppar över Serengeti. Om du kan tänka dig att bara besöka Tarangire i Tanzania är vägen dit både kort och i bra skick. Tarangire är bäst på hösten.

Djurskådning i parkerna
I parkerna görs djurskådningen från fordonet i form av s k game drives. En sådan är helt enkelt en djurskådartur. Ni åker i låg fart genom parken, spanar efter djur och stannar och tittar på djur eller annat intressant som ni upptäcker.

Under game drives är fordonets taklucka öppen, så att du och de andra safarideltagarna kan stå upp och därmed se terrängen och djuren ni hittar bättre. Du måste dock inte stå upp, utan kan sitta i sätet på normalt sätt och titta genom fordonets fönster.

Takluckan på de flesta safarifordon är utformad som ett uppfällbart soltak, men det finns också andra varianter.

Safarifordon
De vanligaste safarifordonen i Kenya och Tanzania är två- eller fyrhjulsdrivna minibussar och fyrhjulsdrivna jeepar (vanligast är Landrover och Landcruiser). I Kenya används oftast minibussar, medan det i Tanzania är vanligare med jeepar, som har mer benutrymme än minibussarna men hårdare fjädring.

Det blir varmt i fordonet och kan dessutom vara trångt för dig som har långa ben, i synnerhet i en minibuss.

Antal personer i fordonet
Safarifordonen har säten för fler personer än vad som egentligen får plats med rimlig komfort. Under kortare färder kan det fungera att fylla alla säten, men det blir för trångt och obekvämt i värmen ute på guppiga vägar under en safari, liksom om fler personer än nämnda antal ska stå upp i takluckan under game drives.

Innan du bokar en safari kan du kolla upp med researrangören hur många personer som åker i varje fordon. Trängsel gör resorna jobbigare, samtidigt som du ser sämre och får svårare att fotografera under game drives.

På en bra safari ska alla resenärer (oavsett om de är vuxna eller barn) ha en plats vid ett sidofönster och ha en taklucka ovanför huvudet. Sätena i fordonets "mittgång" och i framsätet bredvid chauffören ska därför aldrig vara avsatta för resenärer.

(Det förekommer dock safarifordon som har en taklucka även över framsätet. I det fallet är platsen där framme bredvid chauffören utmärkt. Den typen av fordon är dock ganska ovanliga.)

Det ryms därmed maximalt sex resenärer (exklusive chaufför och eventuell guide) i en minibuss, fyra resenärer i en Landrover/Landcruiser av standardmodell och sex resenärer i en förlängd Landrover/Landcruiser.

Garanterad fönsterplats
Ibland används begreppet "garanterad fönsterplats", som helt enkelt innebär att du är garanterad en plats vid ett sidofönster. Det utesluter dock inte att du hamnar på platsen utan taklucka framme bredvid chauffören.

Vissa resebolag använder sig också av brasklappen att enbart fullt betalande gäster (dvs inte barn) garanteras fönsterplats. Det innebär att det kan sitta barn på mittensätena – eller snarare att barnen i realiteten sitter vid fönstren och deras föräldrar på mittensätena. Det innebär sämre utrymme också för övriga resenärer.

Om researrangören bokar in också mittensäten eller säten bredvid chauffören till resenärer, dvs om du riskerar att få en sämre plats eller sämre komfort, ska detta avspeglas i resans pris.

Luftkonditionering
"Luftkonditioneringen" består för det mesta av nedvevade rutor, vilket innebär att det kan bli dammigt (så skydda kameran). Om luftkonditionering väl finns i fordonet är den i regel urkopplad, eftersom den annars försämrar fordonets prestanda och förbrukning. För att ett luftkonditioneringssystem ska fungera krävs också att fönster och takluckor hålls stängda, vilket förtar mycket av närheten till naturen och safaritjusningen.

Trafiksäkerhet
Trafiksäkerheten är inte som här hemma. Vägarna är sämre och har smala vägrenar. Många fordon är i dåligt skick. Somliga förare kör ganska vilt, och generellt gäller att snabbast och störst kör först.

Safarichaufförerna är oftast goda förare, och tar hänsyn till eventuella uppmaningar från sina passagerare att ta det lite lugnt. Busschaufförer som kör långfärds- och skyttelbussar kan ibland stå på ordentligt, och är inte lika benägna att lyssna på oroliga passagerare.

Trafik
Trafiken i och kring större städer som Arusha, Dar es Salaam, Nairobi och Mombasa är ofta tät. Det kan också vara en hel del trafik på de största huvudvägarna, t ex mellan Nairobi och Mombasa. På övriga landsvägar och bushvägar är trafiken i regel gles.

Fotgängare
Akta dig för bilarna när du rör dig till fots. Motorfordon tar sig ofta företräde.

Köra bil själv
Det är inte särskilt svårt att köra på egen hand. Den tätare trafiken är begränsad till de största städerna, och ute på landsbygden är det fråga om enkel landsvägskörning. På mindre bushvägar kan väglaget vara mycket dåligt, och du bör räkna med betydligt längre körtider än här hemma. Inom de normala turistområdena är landsvägarna skapliga och det finns bensinstationer och ställen att proviantera med jämna mellanrum.

Trots detta finns det skäl att avråda från att du kör själv, åtminstone om du är nybörjare på safari. Djuren i parkerna är vilda, och utan erfarenhet av dem har du svårt att veta hur du ska uppträda rätt i olika situationer som du träffar på dem i. Du kan möta elefanter eller buffelhjordar på vägen, behöva passera nära noshörningar eller få punktering nära en lejonflock. Dessutom får du sannolikt se betydligt fler djur om du åker med en chaufför med lokalkännedom.

Det kan också hända att du inte blir insläppt i en park om parkpersonalen inte tror att du kan hantera situationerna som kan uppstå inne i parken. I synnerhet Ngorongorokratern är svår att få tillträde till – om du inte kan övertyga parkpersonalen om att du är välbekant med kratern är du tvungen att anlita en lokal guide under kraterbesöket.

Det är också svårt att hitta en biluthyrare som hyr ut safarifordon, och om du hittar en är det dyrt att hyra. För i stort sett samma pris kan du få safarifordon inklusive guidechaufför hos ett lokalt safaribolag.

Vänstertrafik
I Kenya gäller vänstertrafik. Du måste vara minst 21 år för att få köra, och vara minst 24 och ha haft körkort i två år för att hyra bil. Om du har internationellt körkort är det bara att köra, men om du har svenskt måste det registreras på Road Transport Office. Lås för säkerhets skull dörrarna när du kör i Nairobi. Det är en hel del trafik på vissa huvudvägar.

Också i Tanzania gäller vänstertrafik. Du måste ha internationellt körkort. Trafiken är relativt gles även på huvudvägar. Det vanligaste safarifordonet är Landrover/Landcruiser.

En Landrover/Landcruiser är trots storleken relativt lättkörd och har karossformer som gör det lätt att hålla fordonet på rätt ställe på vägen trots vänstertrafiken. Framkomligheten på dåliga vägar är mycket god. Se till att bilen har bra däck och minst ett reservhjul (om du får punktering bör du laga däcket vid första bästa tillfälle). Om det finns radio i fordonet kan du kontakta biluthyraren om du råkar ut för oöverstigliga problem (räkna inte med mobiltäckning överallt).

I båda länderna finns dåligt markerade fartgupp där vägen passerar in i eller ut ur samhällen, så var uppmärksam. Kolla upp i förväg var det finns bensinstationer, så att du kan planera tankningen. Fråga biluthyraren om saken, då en bensinstation på kartan inte alltid innebär att det finns bränsle att köpa.

Undvik mörkerkörning. Lägg upp reseprogrammet så att du enbart kör i dagsljus. Dels ökar risken för landsvägsrån i mörkret, dels är mörkertrafiken mer osäker. Bilar utan lysen, folk på vägen och rattonykterhet är några av farorna. Inne i parkerna får du inte köra i mörkret.