Jagar med fart
Geparden är världens snabbaste landdäggdjur och kan nå hastigheter strax över 100 km/tim när den löper som snabbast. Farten är dess främsta medel när den jagar – efter att ha smugit sig så nära sitt bytesdjur som möjligt sätter den fart. Den är dock en sprinter och klarar inte av höga hastigheter längre än ett par hundra meter, och måste ge upp jakten om den inte har hunnit ikapp sitt byte innan dess.

Jaktmetoden kräver en relativt öppen terräng där farten kan utnyttjas, samtidigt som det helst ska finnas vegetation eller naturformer som gör det möjligt att smyga sig nära bytet. Om geparden lyckas fälla bytet kvävs det med ett strupbett eller ett bett om nosen.

Gepard spanar efter byten i Ngorongorokratern.

Kan inte skydda maten
Men därmed är inte middagen räddad. Geparden jagar enbart i dagsljus, vilket gör att gamarna kan upptäcka vad som har skett och med sitt cirklande kring platsen leda dit lejon eller hyenor, som utan problem kan jaga bort den mindre geparden från dess byte. Om det är möjligt släpar geparden därför i bytet i skydd, exempelvis i ett buskage eller i högt gräs. Det händer till och med att geparder släpar in middagen under ett fordon med safariturister för att komma undan gamarnas vakande blickar. När den väl börjar äta slukar den maten snabbt för att hinna äta så mycket som möjligt innan eventuella konkurrenter om maten dyker upp. Den kan äta upp till 14 kg vid ett mål.

Geparden jagar både ensam och i mindre familjegrupper – en hona och hennes ungar eller ett par syskon. De vanligaste bytesdjuren är olika hovdjur med vikt upp till 40 kg, exempelvis gaseller, impalor och antilopkalvar. Den jagar även harar. Två jagande gepardhanar kan även ta sig an större byten och har setts angripa zebror och ungbufflar. Den är det enda av de större rovdjuren i Afrika som inte äter as.

Gepardporträtt.

Gepardens fiender
Vid sidan om de större rovdjuren, som hyenor och lejon, som dödar geparder och dess ungar om tillfälle ges, är människan dess främsta fiende. Dess päls är eftertraktad, och fastän geparden är fredad i lag i nästan alla afrikanska länder sker en viss jakt, om än i mindre omfattning än förr. Det är möjligt att också ett annat av människans förehavanden utgör ett hot mot gepardpopulationerna på vissa håll – safariturismen. Geparden är så populär att se att safarifordonen flockas kring och följer djuren och försvårar eller stör deras jakt.

Gepardstammen i Afrika (utanför Afrika är geparden i det närmaste utrotad) har en mycket liten genetisk variation, vilket skulle kunna bero på att hela gepardstammen vid något tillfälle i historien har upprätthållits av ett mindre antal djur. Bristen på variation gör arten som helhet mindre motståndskraftig mot exempelvis farsoter.

Tre gepardbröder spanar ut över savannen i södra Serengeti.

Geparder på safari
Geparden finns i många parker, men inte i några större antal, och den kan vara svår att få se. Bäst är chanserna i de bra kattdjursparkerna Serengeti och Ngorongoro i Tanzania och Masai Mara i Kenya. Förutsättningen för att geparden ska trivas är öppen terräng där den kan jaga. Den förekommer inte i skogar eller i berg.