I Tanzania finns tre huvudområden för safari: norra Tanzania, som har det bättre djurlivet, södra Tanzania, som har färre besökare, och västra Tanzania, där det finns några intressanta parker, bl a med schimpanser, men resvägen dit är mer tidskrävande och kostar mer.

Ngorongorokratern i norra Tanzania.

Karta över parkerna i Tanzania
I Tanzania finns ett drygt dussin nationalparker och ett antal viltreservat, skogsreservat och andra typer av naturskyddsområden. Kartan nedan visar de viktigaste parkerna.

Norra Tanzania
De flesta safariresenärer som besöker Tanzania reser till parkerna i norr. Här i gränslandet mellan Tanzania och Kenya ligger savannområdena som är hjärtat i den östafrikanska safari- och djurvärlden.

Klicka på objekten på kartan för att få mer information om parkerna i norra Tanzania.

Serengeti och Ngorongoro
De bästa parkerna i norra Tanzania är Serengeti och Ngorongoro, som tillsammans ger mycket bra chanser på de tre stora kattdjuren (lejon, leopard och gepard) och Big five (djurkvintetten elefant, afrikansk buffel, noshörning, lejon och leopard), liksom många andra djurarter. Serengeti är den större parken och är huvudresmålet på många safarier. Under december till juni befinner sig migrationen där, och parken kryllar då av djur.

Lake Manyara och Tarangire
Två andra parker i området är Lake Manyara och Tarangire, som båda bl a är bra elefantparker. Säsongsvis (under den svenska hösten) uppehåller sig stora djurmängder i Tarangire.

Arusha NP och Kilimanjaro
Arushas nationalpark ligger också i området och har ett visst djurliv, men är främst intressant för god fågelskådning. Kilimanjaros nationalpark något längre österut besöks huvudsakligen av bergsbestigare, och är inte känd som någon bättre park för djurskådning.

Safarin utgår från Arusha
Safarier i det norra safariområdet utgår i regel från staden Arusha, som ligger 45 minuters bilväg från Kilimanjaros internationella flygplats, dit KLM flyger direkt från Europa (Amsterdam) och dit andra flygbolag kan ta dig via Nairobi i Kenya (från bla Amsterdam och London). Berget Kilimanjaro ligger 1,5 timmes bilresa från Arusha, och en bestigning av detta Afrikas högsta berg kan lätt kombineras med en safari. Kryddön Zanzibar ligger en timmes flygresa från Arusha/Kilimanjaro, för dig som vill kombinera med sol och bad.

Bra säsonger
En safari i norra Tanzania kan göras när som helst under året, med undantag för under regnperioden i april–maj, då framkomlighet på vägarna m m gör förutsättningarna för bra safari sämre. Två perioder som oftast är mycket bra djurmässigt är september–oktober och januari–februari.

Mer om safarisäsonger

Fler parker i norra Tanzania
Utöver huvudparkerna, som har det bästa djurlivet, finns andra parker som erbjuder ett visst djurliv, natur och färre turister.

Giraffer i Selous Game Reserve i södra Tanzania.

Södra Tanzania
Parkerna i södra Tanzania ligger i gränsområdet mellan en nordlig och en sydlig vegetationszon, vilket ger dem ett delvis annat djur-, fågel- och växtliv än parkerna i norra delen av landet. Djuren är inte riktigt lika många, men besökarna betydligt färre. På grund av de längre resvägarna är de flesta safarier i södra Tanzania flygburna.

Klicka på objekten på kartan för att få mer information om parkerna i södra Tanzania.

Mikumi och Selous
Bäst vägförbindelse har Mikumi, som nås på fyra timmar från Dar es Salaam och som gränsar mot Selous. Selous är svårare att ta sig till med bil och nås bäst med flyg från Dar es Salaam eller Zanzibar. I Selous finns goda möjligheter till djurskådning från båt på den stora Rufijifloden och till bushvandring. Djurlivet i båda parkerna är blandat med många olika arter. En raritet som ses emellanåt är den afrikanska vildhunden.

Ruaha
Betydligt längre in i landet ligger Ruaha, som har få besökare men goda förutsättningar för djurskådning. Avståndet från Dar es Salaam gör flyg till det mest realistiska färdsättet. En flygburen safari till Ruaha kan lätt kombineras med Selous, som ligger längs samma flygrutt.

Saadani
Saadani är den enda parken i Tanzania som ligger vid kusten. Den ligger cirka fyra timmars bilfärd norr om Dar es Salaam och erbjuder såväl safaridjurliv som korallrev, fiskar och delfiner.

Udzungwa Mountains
Udzungwa Mountains ligger väster om Mikumi och norra Selous. Parken är en bergspark som varierar från 300 m till 2 800 m höjd över havet. Där finns en mängd olika biotoper, som är hemvist för ett visst däggdjursliv och ett rikt fågelliv. Där finns också en del endemiska arter, bland dem fåglar och apor.

Bra säsonger
Generellt sett är juli–oktober den bästa tiden att besöka parkerna i söder pga att det då är torrare och djurmängderna som samlas vid vattendragen i parkerna är större. Januari och februari kan också vara bra.

Korvträd.

Västra Tanzania
De västra delarna av Tanzania är sparsamt besökta av safariresenärer, inte minst beroende på de långa avstånden från de internationella flygplatserna. En safari i väster kräver mer resande och blir betydligt dyrare än t ex en safari i norr.

Klicka på objekten på kartan för att få mer information om parkerna i västra Tanzania.

Gombe, Mahale och Katavi
Gombe och Mahale ligger vid Tanganyikasjön och är kända för sina naturliga bestånd av schimpanser (Jane Godall gjorde sin schimpansforskning i Gombe). Parkerna nås från staden Kigoma, dit det går flyg från Arusha och Dar es Salaam. Något inåt lander ligger Katavi, som har fina förutsättningar för djurskådning.

Safarijeep och en familjehjord med elefanter i Serengeti i Tanzania.

Mer om parker
Parkstorlekar
Parkerna varierar mycket i storlek. Selous i Tanzania är störst med sina nästan 55 000 km2, vilket motsvarar Jämtlands län i storlek. Saiwa Swamp i Kenya, som har inrättats för att skydda antiloparten sitatunga, är en av de minsta med sina 3. Gotlands yta är som jämförelse cirka 3 000 km2. I Tanzania är parkerna oftast större än i Kenya, där det i stället finns fler parker.

Parkavgifter
Parkbesökarna, dvs du som safariresenär, får betala en inträdesavgift för att besöka parkerna. Avgiften ingår i regel i resans pris och hanteras av din guide, så du behöver inte bekymra dig om den saken.

Parkavgifterna varierar från USD 10 till 100 (beroende på vilken park du besöker). För barn och lokalbefolkningen gäller lägre avgifter. En särskild avgift betalas för safarifordonet. Sedan slutet av 2007 kan parkavgifter för huvudparkerna i norra Tanzania inte betalas kontant, utan endast med ett särskilt kort.

Avgifterna gäller i regel 24 timmar från ankomsten till parken. Vid längre besök kan avgiften för hela vistelsen betalas på en och samma gång.

Faciliteter i parkerna
Vissa av parkerna i Östafrika är stora turistresmål, men har relativt få faciliteter och anpassningar till turismen, eftersom parkerna i grunden är naturskyddsområden. I de flesta parker finns ett nätverk av bushvägar, lodger eller tältcamper där besökarna kan bo samt kanske en eller ett par picknickplatser med enkla toaletter. I vissa parker finns enkla campingplatser.

Några få av parkerna, t ex Lake Nakuru i Kenya, är inhägnade. Stängsel används som skydd mot tjuvjägare och för att hålla djuren borta från tätbebyggda områden.

Parkskydd
De flesta parker skyddas av parkvakter, men nivån på skyddet varierar från park till park. De nationalparker som har flest besökare har oftast tämligen goda resurser för parkbevakning och för att skydda både djur och besökare. Avlägset belägna parker som får färre besök kan ha ont om pengar och andra resurser, med sämre parkskydd och parkinfrastruktur (t ex vägar) som följd.

Olika typer av parker
Nationalpark
Nationalparkerna – national park (NP) – har den strängaste typen av naturskydd. De flesta av de mer välbesökta nationalparkerna får enbart besökas i fordon, vilket innebär att det är förbjudet att röra sig till fots i dem, annat än på särskilda observations- eller rastplatser. I den troligen mest kända nationalparken i östra Afrika, Serengeti National Park i norra Tanzania, gäller sådana regler. På vissa safaripaketresor ingår vandring i Serengeti, men den sker då utanför parken.

I vissa mindre välbesökta nationalparker och i sådana som saknar körbara vägar är vandring tillåten. Exempel på sådana nationalparker är Saiwa Swamp i västra Kenya och Udzungwa i södra Tanzania.

Nationalreservat
Nationalreservaten – national reserve (NR) – finns bara i Kenya och är lokalt styrda parker med ungefär samma skyddsnivå som nationalparkerna (som är statligt styrda). Ett exempel på en sådan park är Masai Mara National Reserve i sydvästra Kenya. Även där sker all vandring utanför parken.

Viltreservat
Viltreservat – game reserve (GR) – finns bara i Tanzania och är skyddade på en något lägre nivå än nationalparker och -reservat. Det innebär att aktiviteter som vandring, båtfärder, fiske och jakt kan vara tillåtna. En park där allt detta är tillåtet (i olika delar av parken) är Selous Game Reserve i södra Tanzania.

Privat reservat
Privatägda reservat – ofta kallade sanctuary – förekommer i Kenya och är ofta större rancher som till följd av långvarigt djurskyddsarbete har ett rikt djurliv. En mängd sådana parker finns på Laikipiaplatån i centrala Kenya.

Conservation Area
En park i Tanzania, Ngorongoro Conservation Area, har en unik naturskyddsnivå. I den här parken får massajer bo och leva traditionellt, dvs i massajbyar och av sin boskap. Vandring är tillåten i parken, utom i Ngorongorokratern.

Andra typer av parker
I övrigt förekommer andra naturskyddsområden som är klassade som forest reserve, conservancy m m. Naturskyddet där är inte lika strikt och kan variera från park till park. Dessa parker har i regel inte ett tillräckligt rikt djurliv för att ingå på vanliga safariresor.

Vy över Tarangire i Tanzania under en torrperiod.

Djuren i parkerna
Djuren i parkerna är vilda. De lever i huvudsak utan påverkan från mänskliga aktiviteter som t ex jordbruk, boskapskötsel och skogsavverkning. Djuren matas inte, inte ens när de svälter, och sjuka eller skadade djur får inte veterinärhjälp, utan naturen får ha sin gång.

Det händer dock att parkmyndigheterna ingriper för att hjälpa naturen på traven. Exempelvis har elefanter flyttats från parker där elefantpopulationen har blivit för stor – för många elefanter i ett område kan vålla naturen stor skada, då vegetationen inte hinner återväxa i samma takt som elefanterna fäller och äter upp den.

I andra parker har hotade djurarter som noshörningar eller afrikanska vildhundar införts i avsikten att skapa livskraftiga bestånd.

För att skydda känsliga djurbestånd är vissa parker inte alls öppna för turism, medan andra bara tar emot ett begränsat antal besökare per dag.

Vana vid fordon men inte vid människor
I parkerna som får flest besökare kan djuren i någon grad vara vana vid safarifordon. De är dock inte vana vid människor till fots. De flesta djur i närheten skulle dra sig undan eller fly om du skulle stiga ur safarifordonet.

Vilka djur finns i parkerna?
De flesta klassiska safaridjurarter kan ses i både Kenya och Tanzania, exempelvis lejon, elefanter, flodhästar och giraffer. Alla förekommer dock inte i alla parker.

De bästa parkerna, t ex Serengeti i Tanzania, har stora bestånd av många olika djurarter. Dessa parker är naturligtvis populära bland safariresenärerna. Vissa andra parker är mer eller mindre specialiserade och upprättade för att skydda vissa arter.

Det går inte att på förhand säga exakt vilka djurarter du får se på en safari eller i en viss park. Djuren kan förflytta sig som de vill i parkerna och kan ibland lämna parkerna helt. Migrationen, dvs de enorma hjordarna med gnuer och zebror som lockar många besökare till Östafrika, flyttar sig mellan två parker och tillbringar vissa delar av året i Serengeti i Tanzania och andra delar i Masai Mara i Kenya.

Kombinera parker
Du får sannolikt se flest djurarter om din safari går till ett par olika parker.

Mer om safaridäggdjur