Bestiga Kilimanjaro
Att lyckas med ett försök att bestiga Kilimanjaro
hänger inte bara på huruvida du blir höjdsjuk
eller inte. Du bör välja en bestigningsrutt som passar
din fysiska form och bergsvana. Du bör se till att du är
i så god form som möjligt. Du bör läsa
på ordentligt och förbereda dig mentalt på
att du ger dig i kast med vad som kanske blir det jobbigaste
som du någonsin kommer att göra. Du bör välja
en arrangör som inte snålar in på nödvändigheter
eller säkerhet. Du bör välja en tid på
året som inte gör bestigningen extra besvärlig.
Vi uppmanar dig som planerar en bestigning att läsa på
ordentligt innan du bestämmer dig för att faktiskt
försöka och innan du väljer bestigningsrutt.
Informationen på den här sidan är en introduktion
som vänder sig till dig som är ren amatör på
bestigningsområdet. Också du kan bestiga Kilimanjaro,
men se till att du vet vad du ger dig in på innan du bokar.
Bestigning i sammanfattning
Kilimanjaro är Afrikas högsta berg, som är en
vulkan med tre toppar: Kibo, Mawenzi och Shira. Bergets högst
punkt (5 895 m) är Uhuru Peak, toppen på Kibo. Berget
kan enbart bestigas på organiserade och guidade bestigningar,
som arrangeras av särskilt licensierade arrangörer.
Du bestiger berget i en grupp, som assisteras av bergsguider,
kockar och bärare. Du kan dels ansluta dig till en blandad
grupp (vissa arrangörer har fasta startdatum, som du anmäler
dig till för att ingå i gruppen), dels låta
arrangera en bestigning med bara dig och ditt ressällskap
som grupp.
Bestigningen tar minst fem dagar och görs längs en
av flera fasta rutter, som har olika svårighetsgrad och
kräver olika många dagar. Bestigningen kräver
ingen bergsklättring, utan berget betvingas genom vandring,
om än stundtals brant sådan. Det finns även
mer avancerade rutter för erfarna bergsbestigare och -klättrare,
men du som läser den här sidan tillhör sannolikt
inte den kategorin.
Vem kan bestiga Kilimanjaro?
Att bestiga Kili kräver inte att du kan springa långt
och fort eller lyfta 100 kg i bänkpress. Viktigast är
uthållighet. Du måste orka gå långa
sträckor många dagar i följd. Du måste
orka med bestigningen mentalt – det kan vara mycket slitsamt
och kroppen kan vara i olag på alla sätt. Du måste
vilja nå toppen. Du kan få höjdrelaterade fysiska
problem när du kommer upp över 4 000 möh,
oavsett i hur god fysisk form du är. Mot vissa sådana
problem finns inget annat medel än att avbryta bestigningen
och gå ned – om du i det skedet fortfarande kan gå
för egen maskin och inte behöver bäras ned.
Den officiella minimiåldern för att få bestiga
berget är 10 år. En rimlig lägsta ålder
är lämpligen omkring 16 år.
Det finns ingen övre åldersgräns. Om du är
över 60 år kan det vara lämpligt att tala igenom
bestigningsplanerna med din läkare innan du bokar. Detsamma
gäller om du tidigare har haft hjärt- eller andningsproblem.
Du bör också göra en läkarundersökning
innan resan. Övriga bestigare bör också överväga
att göra en läkarundersökning innan resan, i
synnerhet om du är över 40–45 år. Det är
ett bra tillfälle att även ordna vaccinationer och
malariaprofylax inför resan.
I slutänden är det ditt eget omdöme som det hela
hänger på. Är du i tillräckligt god form
för att bestiga ett nästan 6 000 m högt
berg?
Det är inte ofarligt att bestiga Kilimanjaro. Påfrestningarna
på kroppen är stora. På de höga höjderna
kan du utveckla lung- eller hjärnödem, som du dör
av om du inte snabbt kommer ned på lägre höjd.
Dödsfall inträffar emellanåt.
Kommer du att nå toppen?
Det avgörande för om du ska lyckas nå toppen
är om bestigningsrutten, arrangörens upplägg
och tjänster, tiden på året, vädret m m
passar dig, liksom om du är fysiskt och mentalt redo och
har en lämplig utrustning, och om du klarar dig undan höjdsjuka.
Viktigast av allt är kanske: Vill du verkligen upp på
toppen? Vandringen kommer inte att vara någon söndagspromenad,
utan kommer att vara en kamp mellan berget och din lust och
förmåga att ta dig upp.
Om bergsmiljön är viktigare för dig än själva
toppen finns alternativa och några dagar långa rutter
som tar dig en bra bit upp på berget, men som inte har
syftet att nå Uhuru Peak. Du kan gå en endagstur
upp till den första lägerplatsen och tillbaka, för
att känna på berget lite. Det finns också andra
berg att vandra i, t ex Mount
Meru utanför Arusha där du får en betydligt
mer folktom miljö att vandra i, och Usambarabergen
mellan Kilimanjaro och Dar es Salaam som har mycket vackra naturområden.
Vulkanerna Oldoinyo Lengai (en aktiv vulkan i norra Tanzania)
och Longonot (i södra Kenya)
kan bestigas på en lång dagsutflykt.
Några sätt att förbättra dina chanser
Du orkar mer om du är i god form (om du är i dålig
form ska du inte ens försöka dig på en bestigning).
Du måste orka vandra i bergsterräng på hög
höjd ett antal timmar per dag under ett antal dagar i följd.
Den sista etappen till toppen innebär sex till åtta
timmars tuff vandring på hög höjd. Träna
därför innan du reser. Formen (eller åldern)
förändrar dock inte risken för att drabbas av
höjdsjuka.
Börja bestigningen utvilad. Om bestigningen är den
första punkten på resan förbättrar du dina
chanser något om du lägger in en vilodag mellan flygresan
och bestigningen. En andra vilodag förbättrar chanserna
ytterligare något. Vilodagar ger dig tid att varva ned,
sova ut och börja anpassa dig till Afrika rent kroppsligen.
Dessutom hinner du ställa om mentalt från vad du
än ägnade dig åt dagarna innan avresan. Vilodagar
behöver inte innebära hela dagar i hängmattan,
utan du mår bra av att växla om med lite fysisk aktivitet,
t ex lättare vandring på lägre höjd.
Vänj dig vid friluftsliv, det även i dåligt
väder, så blir de enkla förhållandena
under bestigningen mindre betungande.
Höjdacklimatisering är viktig – din kropp anpassar
sig gradvis till den lägre syrehalten i luften på
hög höjd. Ge acklimatiseringen tid genom att välja
en i dagar räknat längre bestigning. Drick mycket
vatten, vilket också underlättar acklimatiseringen.
Vandra i lugnt tempo, utan att bli andfådd. Gör vad
du kan för att sova bra under bestigningen.
Räddning
Alla som beger sig upp över 3 000
möh i Kilimanjaro National Park måste betala en fast
räddningsavgift (som ska ingå i bestigningspaketet).
Du kan dock inte räkna med någon mer avancerad räddningstjänst
än att bli nedburen om oturen skulle drabba dig uppe på
berget. Resurser för helikopterräddning finns inte.
Välja arrangör
Konkurrensen
mellan olika lokala bestigningsarrangörer är hård,
och ett av konkurrensmedlen är priset. I regel får
du vad du betalar för. Ett lägre pris innebär
att arrangören har lägre budget till mat, utrustning,
bärare, guider, utbildning av personal m m. Av priset
du betalar för en sexdagarsbestigning går drygt USD
400 till fasta avgifter, oavsett vilken arrangör du väljer.
Resten av pengarna är arrangörens budget för
sådant som ska hjälpa dig upp till toppen.
Om du bokar din bestigning via ett svenskt resebolag har detta
troligen redan valt en lokal arrangör att samarbeta med.
Om du däremot tänker boka bestigningen direkt hos
en lokal arrangör har du omkring 200 licensierade sådana
att välja bland. Ett tips är att börja med större
arrangörer (du hittar dem på webben) och välja
bland dem som tydligt detaljredovisar sina program och upplägg.
Välja bestigningsrutt
Det finns ett antal olika rutter uppför Kilimanjaro. Det
är viktigt att du väljer en rutt som passar din form
och erfarenhet, annars blir bestigningen ännu hårdare
än nödvändigt.
Alla rutter har ett minsta antal nödvändiga dagar.
Det är klokt att lägga till ytterligare någon
dag för att ge kroppen tid att acklimatisera sig till den
höga höjden. Det ger dig bättre förutsättningar
att nå toppen.
Bergströtthet
Att lägga till många
acklimatiseringsdagar uppe på berget är dock inte
självklart till fördel för dig. Kroppen anpassar
sig till höjden, men samtidigt sliter den längre vistelsen
på berget på din förmåga. Enkla förhållanden,
dålig sömn, magproblem, försämrad aptit,
tristess och slitage på kroppen gör att dina förutsättningar
att nå toppen efter hand försämras, om du inte
är i extremt god form och är van vid sådana
förhållanden.
Marangu och Rongai
Marangu och Rongai är de
enklaste rutterna och angriper berget från öster
respektive norr. Båda kan görs på fem eller
sex dagar.
Marangurutten har haft namn om sig att vara tjock med folk,
vilket i viss mån fortfarande stämmer. I dag är
dock Machame (se nedan) den mest vandrade rutten. Marangurutten
är den enda som har hyttor på camperna (på
övriga rutter bor du i campingtält). Rutten betraktas
inte som särdeles naturskön, utan ses främst
som den minst tuffa vägen upp.
Rongai har färre vandrare och ger bättre naturupplevelser
än Marangu, även om inte heller Rongai brukar betraktas
som naturskön.
Den sista etappen upp till toppen på Marangu och Rongai
görs, liksom på alla rutter nedan (med undantag för
Western Breach), på delrutten Barafu, som går från
Barafu hut till Kibos topp.
Oavsett om du bestiger Kili via Marangu eller Rongai tar du
Marangurutten på vägen ned. Det ger extra trafik
på denna rutt.
Umbwe
Umbwe är den kortaste vägen upp och
kan göras på sex dagar. Rutten är brantare,
mindre naturskön och farligare än de övriga.
Om du inte är erfaren bör du inte ge dig på
den.
Vägen ned går längs Mwekarutten, som enbart
används till nedstigning.
Machame
Machame är tuffare och angriper berget
från sydväst. Du bör vara i god form för
att ge dig på den här rutten, som går genom
skog och hedland och som hålls för att vara en av
de mest omväxlande rutterna. Machame, Shira och Lemosho
är alla mer omväxlande än Marangu och Rongai,
men är också jobbigare – det går mer upp
och ned, samtidigt som det regnar betydligt mer.
Lagom längd på bestigningen är sex dagar. Vägen
ned går längs Mwekarutten.
Machame har på senare blivit all mer populär
och är numera den rutt som har tätast trafik. Över
lag gäller att trafiken på berget är mindre
tät om du startar bestigningen mitt i veckan.
Shira
Shira är en mindre vanlig rutt som är
sju dagar lång och som från den tredje dagen går
samman med Machamerutten. De två första dagarna går
via bergets mindre välbesökta västra delar och
över Shiraplatån. Den långa rutten ger en extra
dag till acklimatisering. För mindre vana bestigare kan
extradagen dock vara en nackdel – se Bergströtthet
ovan.
Vägen ned går längs Mwekarutten.
Lemosho
Lemosho är en åttadagarsrutt från
väster som går genom skog och hedlandskap och genom
Shirakratern. På fjärde dagen går den samman
med Machamerutten.
Vägen ned går längs Mwekarutten.
Western Breach
Western Breach är en delrutt
upp till toppen från väster. På bestigningsrutterna
som går över Shiraplatån är den ett alternativ
till Barafu, som är den normala sista etappen upp. Western
Breach är dock betydligt svårare och farligare. Du
bör inte välja den här rutten utan att ha satt
dig in i vad den innebär, och du bör anlita en rutinerad
och kunnig arrangör
Säsonger
Kilimanjaro kan
bestigas året om, men dina chanser att lyckas ta dig upp
kan påverkas av under vilken säsong du gör försöket.
Följande tabell visar hur förhållandena på
berget normalt ser ut under året.
|
