| Exotiska sjukdomar som är obekanta
för utländska besökare finns i Kenya och
Tanzania. Många av dem bör tas på
allvar. Det är dock inte vanligt att safariresenärer drabbas, dels på
grund av att man som turist inte rör sig i de miljöer där smittorisken
är som störst, dels på grund av att många resenärer
ser till att ha ett bra vaccinationsskydd mot de farligaste sjukdomarna. Var
uppmärksam efter resan Var uppmärksam under månaderna
efter resan och tänk på att du har varit i tropikerna. Tveka inte att
uppsöka läkare om du blir dålig eller misstänker att du har
dragit på dig något. Infektionskliniker har personal med utbildning
och utrustning för att diagnostisera tropiska sjukdomar. Sjukvården
i Östafrika I Östafrika finns bra sjukhus bara i Nairobi. Lokala
sjukhus och lokal sjukvård på annat håll håller generellt
sett låg standard och bör undvikas annat än vid akut behov av
läkarhjälp. Information om och telefonnummer till bra sjukhus
i Nairobi finns på den svenska ambassadens webbplats. African Medical
& Research Foundation (se Andra webbplatser i vänsterspalten
på den här sidan) erbjuder en inte särskilt dyr flygande doktor-försäkring.
Mat och dryck Det vanligaste hälsoproblemet bland
safariresenärer är magbesvär. Var försiktig med vad du äter
och dricker. Mer om hälsa Mer
om mat och dryck Vaccinationer
Kontakta en vaccinations- eller sjukvårdscentral om vad slags vaccinations-
och malariaskydd du behöver på resan, och om vilka sjukdomsrisker du
ställs inför. Bland vaccinationer som kan behövas finns
gula febern-, polio-, stelkramp-, difteri-, hepatit A- och B-, kolera-, tyfoidfeber-,
meningococc-, tuberkulos- och rabiesvaccin, men för de flesta safariresenärer
behövs inte alla dessa, och vissa av dem ingår redan i grundskyddet
som de flesta av oss redan har. Utöver eventuella vaccinationer kommer din
vaccinationsläkare eller -sköterska med all sannolikhet att rekommendera
malariaprofylax. Barn som inte har haft eller inte har vaccinerats mot
mässling, påssjuka och röda hund kan behöva vaccineras innan
de reser till Östafrika. Gula febern-bestämmelser
för Tanzania Tanzania införde i början av 2008 krav
på och kontroll av vaccination mot gula febern för alla resenärer
som anländer från länder där denna sjukdom förekommer.
Kontrollen sker vid gränsen, vilket för de flesta resenärer innebär
på ankomstflygplatsen. Detta berör inte resenärer som
anländer till Tanzania direkt från Europa, t ex med KLM:s flyg
till Kilimanjaro (JRO/HTKJ) eller Dar es Salaam (DAR/HTDA), eftersom Europa inte
är ett gula febern-område. Det berör dock resenärer
som anländer till Tanzania via mellanlandning i t ex Nairobi (NBO/HKJK) eller
Addis Abeba (ADD/HAAB). Dessa resenärer måste vid ankomsten kunna visa
upp intyg (i regel den lilla gula vaccinationsboken) på att de är vaccinerade
mot gula febern. Den som saknar ett sådant intyg måste låta
sig vaccineras på flygplatsen (till en fast kostnad av USD 50 per person)
för att bli insläppt i Tanzania. Vaccinationen mot gula febern
ska tas senast 10 dagar före resan. Undvik att låta dig vaccineras
i Tanzania för att inte riskera smitta från orena nålar. Äldre
resenärer Äldre resenärer som inte kan vaccinera sig mot
gula febern av åldersskäl bör i stället ha med ett läkarintyg
på engelska som anger just att de inte kan vaccineras av åldersskäl.
Malaria Malaria, som om den inte behandlas
kan vara livshotande, är en blodparasitsjukdom som sprids av främst
kvälls- och nattaktiva myggor. Du kan skydda dig genom att äta malariaprofylaxtabletter,
använda myggmedel och kläder som täcker kroppen under dygnets mörka
timmar samt sova under myggnät. Malaria kan bryta ut lång tid
efter resan. Om du får feber efter att ha vistats i malariaområden
bör du omedelbart kontakta en infektionsklinik eller annan läkare. Malaria
kan botas helt om behandlingen sätts in i tid. Malariafria områden
Vissa lodger marknadsför sig själva som malariafria, vanligen på
grund av att de ligger på lite höjd. Det innebär inte att du inte
ska skydda dig mot malaria om när du bor där. Du bör inte betrakta
några platser i Östafrika som malariafria, annat än de högsta
bergen. Lägen på lite höjd innebär ofta vindar och
lägre temperaturer som malariamyggorna inte trivs i. En tumregel för
malariafri höjd är 2 500 m, och de flesta lodger ligger betydligt
lägre än så. Under värmeböljor kan myggorna dock sprida
sig till högre höjder än de normalt förekommer på. Vattnet
som krävs för att mygglarverna ska kläckas finns i regel i bergsskogarna.
Oavsett var du bor och oavsett om dessa ställen är malariafria
eller inte kommer du att resa genom områden där det kan finnas malariamyggor.
Malariaprofylax Vissa profylaxmedel har blivit mycket omskrivna
i resekretsar och ansetts ge kraftiga biverkningar. Det finns dock modernare typer
utan biverkningar. Tala med en vaccinationscentral om vilken profylax som är
lämpligast för dig. Malariaprofylax ger inget hundraprocentigt
skydd mot malaria, utan minskar risken för att malaria ska bryta ut om du
får smittan i dig genom myggbett. Myggnät Myggnät
över sängen ska hålla myggorna borta från dig när du
sover. Detta är en mycket viktig del av ditt malariaskydd. Många hotell,
lodger och camper har myggnät över sängarna. Om det finns ett myggnät
ska du använda det. Om det är hål i nätet kan du täcka
över med en handduk, självhäftande tejp, plåster eller något
annat som hindrar myggor från att hitta hålet. Det går även
att ha med ett eget myggnät som reserv myggnät finns att köpa
på apotek. På vissa logiställen finns inte myggnät
över sängarna utan i stället för fönstren. Likadant är
det på många tältcamper, där tälten har inbyggda myggfönster.
Det fungerar också, så länge näten är täta. Om
det finns en glipa under rumsdörren kan du täcka den med t ex en handduk.
Täck huden Förhindra myggbett genom att bära
långbyxor och långärmat när du befinner dig utomhus (eller
i lokaler där myggor kan ha kommit in) under kvällar, nätter och
mornar. Använd myggmedel på hud som inte täcks av kläder.
Andra sjukdomar
Gula febern och Rift valley-feber Gula febern och Rift valley-feber
är virussjukdomar som sprids av myggor och som förekommer i Östafrika.
Få fall rapporteras bland safariturister. Det finns vaccin mot gula febern.
Rift valley-feber har lägre dödlighet (cirka 1 %) och uppträder
främst under regnperioder med mycket regn. Ett utbrott i Kenya och Tanzania
i slutet av 2006 och början av 2007 kom under en mycket regnig tid när
det normalt sett skulle ha varit torrperiod. Sömnsjuka
Sömnsjuka sprids genom bett av tsetseflugor och kan vara dödlig om den
inte behandlas. Det finns dock ingen modern och effektiv behandling. Relativt
få fall rapporteras bland safariturister. Ebola Ebola
har inte hittills inte brutit ut i Kenya eller Tanzania (men väl i grannländerna
Uganda och Demokratiska republiken Kongo). I Kenya förekom för många
år sedan enstaka fall av virussjukdomen Marburg, som påminner om ebola.
Mount Elgon-området i Kenya ses som ett möjligt smittområde för
Marburg och potentiellt även för ebola. Bilharzios/snäckfeber
Bilharzios eller snäckfeber är en parasitsjukdom som sprids i stillastående
eller sakta rinnande sötvatten. Undvik att dricka, bada, vada eller tvätta
i sådant vatten. Bilharzios förekommer inte i klorerade swimmingpooler,
saltvatten eller tillfälliga vattenpölar. HIV/AIDS
Även om Kenya och Tanzania inte är de värst drabbade länderna
i Afrika är HIV utbredd och förekommer både i städer och
på landsbygden. Parasiter och fästingar Gå
inte barfota i onödan. Dels finns gott om sylvassa akacietaggar på
marken, dels riskerar du att komma i kontakt med parasiter på marken. Om
du rör dig i gräs eller buskage kan du få fästingar på
dig som kan smitta dig med TBE-liknande sjukdomar. |