Safari i Kenya och Tanzania – savannen.com

Safari Patrol AB
www.savannen.com
info@safaripatrol.se

På gruppresa vintern 2014: Djurskådning i sydligaste Serengeti.

På gruppresa vintern 2014: Djurskådning i sydligaste Serengeti.

Safari Patrol:

Gruppresor till Tanzania 2010–2014

Under 2010–2014 genomförde Safari Patrol ett antal safarigruppresor till Tanzania med resenärer från Sverige, Norge och Danmark. De var bra safarier med extra vassa upplägg, och minnet av dem får leva kvar på den här sidan.

Merparten av bilderna på den här webbplatsen har tagits på dessa gruppresor.

Låt dig inspireras

Safari Patrol arrangerar inte längre resor, men du som är sugen på ett upplägg för en riktigt fin safari kan låta dig inspireras av gruppresorna. Liknande eller identiska safariprogram går att göra på en privatresa med familjen eller några vänner – det behöver inte vara en gruppresa. (Möjligen kan den privata mobila campen bli väl dyr per person om du reser i ett mindre sällskap, men det finns små bushnära tältcamper till normalt mellanklasspris som fungerar som goda alternativ.)

Alla svenska researrangörer som kallar sig specialister på Östafrika ska kunna skräddarsy en liknande resa åt dig.
   

Gnuer i soluppgången i Serengeti.

Gnuer i soluppgången i Serengeti.

Bästa safarin?

Som arrangör är jag naturligtvis partisk i frågan, men vill ändå hävda att Safari Patrols safarigruppresor var de bästa gruppresor som erbjöds under de här åren, sett till förutsättningarna att uppleva bästa möjliga djurskådning och bushatmosfär.

Den här typen av resa, med bland annat stor bush- och naturnärhet i Serengeti, passar förvisso inte alla resenärer, och resorna kostade mer än många andra gruppresor pga högre kostnader för bland annat boende (de mobila camperna är enklare än lodger, men logistiken och försörjningen på dem ger högre kostnader), safariflyg och extra parkentréavgifter för att få mer djurskådningstid. Men målsättningen var att göra djurskådningssafarier som också jag som safariguide med bra många safarier bakom mig tyckte var bra, spännande och äkta.

På safari i norra Tanzania

Safariområdena i östra Afrika är välkända för sitt rika djurliv, vars motstycke inte står att finna i det övriga Afrika. Parkerna på Safari Patrols tidigare gruppresor, alla belägna i norra Tanzania, är några av Östafrikas bästa safariområden: världsarven Serengeti National Park och Ngorongoro Conservation Area, elefantparken Tarangire National Park och skogsparken Lake Manyara National Park.

Mer om Serengeti
Mer om Ngorongoro
Mer om Tarangire
Mer om Lake Manyara

Trimmade reseprogram

Den här parkkombinationen var inte alls unik utan fanns och finns med på många arrangörers resor. På Safari Patrols gruppresor var programmen dock trimmade för att utnyttja mesta möjliga av parkernas potential. Resornas upplägg syftade till att uppnå:

1. så mycket tid till djurskådning som möjlig
2. djurskådning i de för årstiden bästa djurområdena
3. safari- och bushatmosfär

Med andra ord: Resenärerna skulle se så mycket djur som bara var möjligt och samtidigt verkligen känna att de var på safari, inte på vilken sorts resa som helst.
 

Impalaantiloper.Impalaantiloper.

Djurskådningen

De fyra parkerna på resorna har olika karaktär och olika naturtyper, vilket innebär lämpliga vistelseområden för många olika djurarter. Djurförhållandena i parkerna växlar dock mellan olika tider på året, och i stora parker som Serengeti finns en mängd olika naturtyper, vilket innebär olika förhållanden i olika delar av parken. Vissa områden är bättre, andra sämre. Vilka områden som är bäst skiftar med årstiden.

Rätt läge på boendet ger bättre djurskådning

Särskilt inom Serengeti är avstånden så stora att boende på en lodge eller tältcamp i "fel" det av parken, sett till var djuren är som flest vid en given tid på året, påtagligt minskar tiden som du kan ägna åt bra djurskådning. I stället får du djurskåda i sämre områden kring där du bor eller längs färdvägen till de bättre områdena.

Det är dock lätt att anpassa nattlogins läge så att du bor där de flesta djuren finns, eller i ett läge varifrån du utan att köra alltför långt kan nå flera riktigt bra djurområden, inklusive de för årstiden bästa. Det enda som krävs är koll på var djuren brukar hålla till vid tiden för resan och boka boendet där.

Läget i Serengeti

De flesta svenska researrangörer använder dock samma boenden året om, dvs gör ingen säsongsanpassning. Det funkar bra i alla parker utom Serengeti. Ett boende i eller kring Seronera (dit många arrangörer förlägger login) i Serengeti funkar okay året om – det är ett bra läge på försommaren och hösten, okay på vintern.

En del svenska arrangörer, inklusive större sådana, har boenden utanför Serengetis parkgräns, oftast i Ikoma-/Rubandaområdet någon timmes bilfärd nordnordväst om Seronera. Det läget är billigare men samtidigt sämre sett till djurskådningsmöjligheterna i närområdet. Om du bor där får du tillbringa en större del av vistelsen i Serengeti med att åka till och från bättre djurskådning. Under den svenska vintern har du t ex en timmes färd åt sydsydost för att komma till Seronera, som ovan beskrivs som okay så års, inte toppenbra, och ännu längre söderut i Serengeti för att komma till den bästa djurskådningen. Om de största djurkoncentrationerna då uppehåller sig långt söderut i parken, t ex på Kusinislätten, vilket inte är ovanligt på vintern, är det knappt görbart att alls djurskåda där – ressträckan från Ikoma-/Rubandaområdet är för lång för en bra heldagstur.
 

En elefanthjord i Tarangire.En elefanthjord i Tarangire.

Inga camper följer djuren

Det händer att tältcamper, särskilt i Serengetiområdet, i sitt marknadsföringsmaterial beskriver sig som mobila och att de därmed följer djuren. Men att de följer djuren stämmer inte.

I själva verket flyttas camperna årstidsvis, typisk två eller tre gånger om året, och förläggs till de delar av parken där djuren brukar hålla till så års under ett normalår. Camperna följer inte djuren, utan statistiken.

Platserna som camperna står på under säsongen si eller så bokas lång tid i förväg. Om en avvikelse i t ex nederbörden rubbar djuren ur normalmönstret, så att de inte uppehåller sig där man trodde att de skulle vara, flyttas inte campen för att komma närmare djuren. Den saken är i princip ogörbar av praktiska och logistiska skäl.

Att flytta campen säsongsvis utifrån djurens normalbeteende är i sig gott nog. Det är det bästa sätt som står till buds för att få till ett boende nära djuren. Men förvänta dig bara inte att dessa camper flyttar på sig om djuren skulle visa sig göra det.

(Bara på en renodlad campingsafari med småtält, liggunderlag, enkel mathållning m m, går det att i någon mån låta boendet följa djuren. Nackdelen med ett sådant boendeupplägg är dock okomforten och att det praktiska arbetet med att ideligen resa och riva campingläger stjäl tid från djurskådningen och gör semestern mindre njutbar.)

Logins läge på Safari Patrols resor

På Safari Patrols gruppresor låg boendet i Serengeti på de flesta resor i Moru Kopjes (cirka i mitten av Serengetis södra halva), på vissa resor i eller kring Seronera (mitt i Serengeti).

Moru Kopjes är ett av de djurskådningsmässigt bästa områdena i parken att utgå från, under den svenska vintern det bästa. På höstarna kan boende i eller kring Seronera lite längre norrut egentligen vara bättre, men ändå låg boendet i Moru Kopjes. Skälet är att Moru Kopjes är lugnt och avskilt (där finns inga lodger eller permanentbyggda tältcamper), medan Seronera är det mest trafikerade och turisttäta området i parken. Moru Kopjes är också ett bra djurskådningsområde i sig, där inte minst kattdjur ofta kan ses.

Safariflyg ger mer tid till djurskådning

Resorna till och mellan parkerna på Safari Patrols safarier gjordes landvägen i jeep halva sträckan och med safariflyg halva. På så vis sparades nästan en hel bilresdag in (jämfört med på helt bilburna gruppresor), och den tiden kunde i stället användas till djurskådning.

Fördelningen av tiden i varje park

Safarierna besökte de fyra parker i norra Tanzania som har det bästa djurlivet: Serengeti, Ngorongoro, Tarangire och Lake Manyara. Huvudresmålet var Serengeti, den djurmässigt starkaste parken av de fyra. På vinterresorna gjordes längre besök i Serengeti än på höstresorna, eftersom parken är djurmässigt starkare på vintern.

Ngorongorokratern och Tarangire gavs ungefär lika mycket tid inbördes, kortare än vistelserna i Serengeti. Än kortare besök gjordes i Lake Manyara, den svagaste av de fyra parkerna. (Mer om Lake Manyara följer under rubriken Kompromisser nedan.)

Bra fordon och bra lokalarrangör

Att ha bra lokalguider vid sidan om den svenska safariguiden är viktigt, likaså att göra safarin i bra fordon. Ett skäl till det senare är naturligtvis trafiksäkerheten. Men också fordonen bidrar till bra djurskådning. Fordonet måste (A) fungera, annars går det inte att djurskåda från eller resa till parker i, och (B) kunna ta sig fram – ett fordon med dåliga däck, stötdämpare m m tar sig fram sämre och begränsar möjligheterna att djurskåda ute i bushen.

Bra och pålitliga fordon som tål de tuffa förhållandena under safarin kräver mycket underhåll och bör inte ha alltför många år på nacken. De lokalarrangörer som har en bra fordonspark och kostar på sina fordon gott underhåll kostar mer. Deras fordon ger dyrare resor, men tillbringar mindre av tiden i bushen stillastående pga tekniska problem än fordon som tillhör lokalarrangörer med lägre priser och mindre budget för inköp, reservdelar och verkstadstid.

Safari Patrol samarbetade med en tanzanisk lokalarrangör av det dyrare slaget, ett större och välrenommerat lokalt bolag som var stor och god kund på lodger, camper och hotell. Det senare återspeglade sig i bemötandet, vilket var till god hjälp de gånger då arrangemangen ändå krånglade. Vid t ex överbokningar var det inte den här lokalarrangörens (och därmed Safari Patrols) resenärer som blev utan rum och fick ägna det som borde ha varit djurskådningstid åt att hitta någon annanstans att sova.

När något fordon fick tekniska problem i bushen dök snart andra fordon från samma bolag upp för att assistera. Så sker inte lika enkelt om lokalarrangören är liten och har sina få fordon utspridda i bushen eller rentav i olika parker.

Stora bolag må låta trist, men drivs de på ett bra sätt håller de fordonen och arrangemangen i rullning. Om något krånglar eller inte blir riktigt som tänkt, vilket inte är helt ovanligt i Afrika, finns det resurser för att lösa situationen. Du som resenär får uppleva mindre trassel och får mer tid till djurskådning och positiva intryck.
 

Safarigrupp på Engitatiplatån i Ngorongorokratern.Safarigrupp på Engitatiplatån i Ngorongorokratern.

Upplevelsen – safari och Afrika

Till fokuseringen på djurskådning på Safari Patrols resor kom upplevelseaspekten – det skulle kännas som äkta safari och det skulle kännas som Afrika.

Landresor, inte enbart safariflyg

Safariflyg är ett snabbt och bekvämt sätt att resa mellan civilisationen och savannen, men du får inte se landet i närbild och missar en del av närvarokänslan. På Safari Patrols gruppresor löstes detta genom att resenärerna reste på vägarna i ena riktningen och flög i den andra. På det viset fick man som resenär uppleva hela färdvägen med de stora naturvariationer och många landskapsbilder som finns längs vägen. Ett stort bergsmassiv och en låglänt förkastningsdal, skogar och torrmarker med betande boskapshjordar, broar över floder, byar, marknader och vägdamm. Upplevelsen blir större med ett sådant upplägg. Savannen blir inte bara ett resmål som man enkelt tar sig till med flyg, utan också en verklig del av världen som nås på långa och dåliga vägar.

Bushnära boende

Det är stor skillnad i atmosfär mellan att bo i tält på en liten camp mitt ute bland djuren på savannen och att bo på en större lodge (dvs ett vildmarkshotell) med pool och en lounge där djurdokumentärer visas på video. På den lilla campen sitter du vid lägerelden på kvällen och lyssnar på bushljuden i mörkret, på den stora lodgen sorlar det i matsalen.

På de flesta av Safari Patrols resor var campen i Serengeti en privat mobil camp där enbart resenärerna i gruppen bodde. Den var oftast förlagd till Moru Kopjes, ett område i Serengeti där ingen permanentbyggd logi finns – det är långt därifrån till närmaste lodge. En sådan camp ger både en lugn omgivning kring boendet och få fordon i kringområdet under djurskådning. När en leopard upptäcks längs Seronerafloden i centrala Seronera, Serengetis hjärta som omges av många lodger och tältcamper, samlas snart många safarifordon vid platsen. I ett avsides och glesbesökt område som Moru Kopjes förekommer inte den typen av fordonsansamlingar, utan leoparden blir din och dina medresenärers trofé.

Det finns många tältboenden utanför parkerna som också har bushnära lägen. Men en camp utanför t ex Serengeti kan inte jämföras med en mitt inne i nationalparken. Den förra är en budgetvariant på landsbygden där du troligen inte får se mycket djur, den senare äkta vara i vildmarken.

Också i nationalparken Tarangire bodde resenärerna i tält, men där på en permanentbyggd tältcamp, Tarangire Safari Lodge. Inne i den här parken finns få logialternativ, men det räcker gott med den här campen, som har ett bra läge och skön atmosfär. Några andra fina camper finns utanför parken, men de har inte alls samma djurnärhet.
 

Noshörningar och zebror vid Lake Magadi på Ngorongorokraterns botten.Noshörningar och zebror vid Lake Magadi på Ngorongorokraterns botten.

Unikt boende i Serengeti

På några av gruppresorna bodde grupperna på David's Camp i Serengeti, på parkchefens inbjudan. Få har bott på platsen, många i den lokala safaribranschen känner inte till att den finns och de flesta som gör det vet inte var den ligger.

David's Camp är en special camp site, dvs en plats avsedd som lägerområde för mobila camper, och ligger undanskymd i södra Moru Kopjes. Den nås via en lång och slingrig hjulspårsväg avsedd för parkvakter, som turistfordon inte får köra på. (Att köra på parkvaktsvägar är så förbjudet att Safari Patrols guide hade svårt att övertala chaufförerna att alls använda vägen till campen. De var rädda att förlora sina chaufförtillstånd och därmed sina arbeten.) Vägen gör att campen ligger helt ostörd av andra turister. På denna avsides plats med urtjusiga savannvyer var Safari Patrols mobila camp förlagd.

Till skillnad från andra special camp sites går David's Camp inte att boka för turistgrupper, utan den är parkchefens, att användas exempelvis om högdjur ur regeringen eller andra VIP-gäster i parken vill bo naturnära i stället för på lyxlodger. Så platsen används sällan – när Safari Patrols grupper bodde där var gräset på campområdet högt och otrampat.
 

David's Camp i Serengeti.David's Camp i Serengeti.

Kompromisser

I planeringen av en gruppresa krävs ofrånkomligen kompromisser. Annars finns risk att priset skenar och att programmet blir för annorlunda jämfört med andra arrangörers utbud, så att resan får svårt att locka kunder och kanske inte kan genomföras.

Om du planerar en privatresa för dig själv är den senare faktorn förstås irrelevant, men kostnaderna går inte att bortse från heller då.

Lake Manyara på Safari Patrols gruppresor

Sett till djurmängder, vildmarkskänsla och förutsättningarna för upplevelser utöver de normala är Lake Manyara den park som platsar sämst på en rikigt vass djurskådningsresa i norra Tanzania. Serengeti, Ngorongoro och Tarangire är bättre.

Safari Patrol kompromissade dock och hade med kortare besök i Lake Manyara på gruppresorna, då det visade sig vara svårt att attrahera deltagare till gruppresorna om Lake Manyara inte var med på programmet. För den safariresenär som vill se maximalt med djur borde det vara tvärtom – om Lake Manyara stryks och djurskådningstiden flyttas därifrån till t ex Serengeti förbättras chanserna att se t ex kattdjur, jakter och större djurmängder. Den enda djurart som du kan se i Lake Manyara men inte i de tre andra parkerna (som är mer savannartade, medan Lake Manyara har mycket skog) är en apa, den blå markattan. På övriga fronter är de andra parkerna mer intressanta än Lake Manyara, i alla fall för resenärer som ser djurskådningen som det primära. (Själva naturen och miljön i Lake Manyara är annorlunda än i de andra tre parkerna och tål att ses.)

För några år sedan (skrivet 2016) miste Lake Manyara också en av sina finare djurskådningsplatser när flodhästarna i Hippo Pool i parkens norra del flyttade därifrån på grund av ändrade vattenstånd. Platsen, där det tidigare hade gått att se flodhästar och en mängd fina fågelarter, växte igen och blev tämligen ointressant att besöka. En av de stora fasta och bättre hållpunkterna vid besök i Lake Manyara försvann.

Men Lake Manyara har länge varit med på de flesta svenska researrangörers resor, och den tanzaniska turistindustrin har lika länge slagit lika hårt på trumman för Lake Manyara som för de andra parkerna, utan att gå in på skillnader eller förändringar i djurbestånd, djurmängder eller kvalitet på djurskådningen. Kanske upplever potentiella resenärer därför en safari utan Lake Manyara som icke-komplett. Safari Patrols beslut blev att mot bättre vetande ha med kortare besök i Lake Manyara, för att gruppresorna skulle få tillräckligt med bokningar och kunna genomföras.
 

Giraffer i gräsmarkerna mellan skogen och sjön i Lake Manyara.Giraffer i gräsmarkerna mellan skogen och sjön i Lake Manyara.

Lake Manyara på andra researrangörers resor

De flesta svenska researrangörer gör sina gruppresor i norra Tanzania helt i jeep. På en sådan resa i jeep finns skäl utöver de upplevelsemässiga att ha med Lake Manyara på programmet. Genom att besöka parken och sedan övernatta där kan den 7–8 timmar långa färden på vägarna från civilisationen till Serengeti (den av parkerna som ligger längst bort) delas upp på två dagar. Det blir ett mindre tufft resprogram på det sättet, särskilt som de 3–4 sista timmarna till Serengeti går på dålig grusväg och tär på orken. (Åt andra hållet, på vägen tillbaka från Serengeti, görs motsvarande uppdelning av ressträckan genom besök i och övernattning vid Ngorongorokratern.)

Av det skälet är det en rimlig kompromiss att ha med Lake Manyara på en helt jeepburen normalresa för normalresenärer. Du får inte lika bra djurskådning i Lake Manyara som du skulle ha fått om du hade åkt raka vägen till Serengeti, men det lugnare restempot gör att resan funkar för fler resenärer.

På Safari Patrols gruppresor gjorde safariflyget åt ena hållet mellan civilisationen och Serengeti att behovet av att dela upp resvägen med hjälp av Lake Manyaras föll bort – det blev ändå korta resdagar. Det kan du tänka på om du planerar en privatresa: Med safariflyg till eller från Serengeti och jeep åt andra hållet kan du besöka parkkombinationen Serengeti, Ngorongorokratern och Tarangire utan att resdagarna blir för långa. (Den längsta resdagen på vägarna blir 3–4 timmar, jämfört med 5–6 timmar på en helt jeepburen safari som inkluderar Lake Manyara.) Lake Manyara kan besökas längs vägen om du så önskar, men behöver inte besökas av resetekniska skäl.

Boendet vid Ngorongorokratern

Det finns inga logimöjligheter i någon form nere i Ngorongorokratern, utan det närmaste boendet ligger uppe på kraterkanten i form av fem lodger, en enkel campingplats och någon tältcamp. Så kompromissen att bo på en av lodgerna på Safari Patrols gruppresor, i stället för bland djuren nere på kraterbottnen, var ofrånkomlig.

Det var aldrig aktuellt att bo i tält uppe på kraterkanten, även om det hade varit mer bushnära än att bo på lodge, dvs på ett vildmarkshotell. Skälet är att logiställenas läge kring 2 200 möh och blåsten uppe på kraterkanten gör luften där kylig halva dygnet. En vistelse inomhus på en lodge är då betydligt mer behaglig än en tältvistelse. Dessutom har lodgerna på kraterkanten mycket riktligt med varmvatten, så att det går att duscha rejält eller rentav bada badkar efter djurskådningen nere i kratern, där det periodvis (särskilt under den svenska hösten) kan vara mycket dammigt.
 

Gepard i Moru Kopjes i södra Serengeti.Gepard i Moru Kopjes i södra Serengeti.

Boendet i Moru Kopjes på höstresor

Boendet i Moru Kopjes-området i Serengeti är det perfekta på en safari under den svenska vintern – Moru Kopjes ligger mitt i den södra halva av Serengeti som så års myllrar av djur. De alternativa områdena att bo i, Seronera i centrala Serengeti samt Lake Ndutu och Kusini längst i söder ligger i varsin ände av bästaområdet för säsongen och är mindre flexibla.

På höstresorna i slutet av oktober var djurläget annorlunda. Vid den tiden brukar de stora vandrande hjordarna med gnuer och zebror, som följs av många vandrande lejon, anlända till centrala Serengeti efter att ha tillbringat delar av sommaren och början av hösten norrut i Kenya. Så års ligger Seronera i centrala Serengeti mitt i bästaområdet för säsongen.

På vissa av Safari Patrols gruppresor förlades höstboendet till tältcamper eller mobila camper kring Seronera, på andra till vintervistet Moru Kopjes, som ligger i utkanten av bästaområdet på hösten. Skälet till det senare var en kompromiss – ett boendeläge mitt i det bästa djurområdet valdes bort till förmån för ett läge med mer safariatmosfär (bushnärhet, få andra besökare, inga stora lodger). Till ekvationen hör dock att djurskådningen i Moru Kopjes i sig är bra, och den görs ofta utan att man ser andra fordon. I de centrala delarna av Seronera kan det vara riktigt mycket bilar, till följd av de stora lodgerna och ett antal tältcamper i omgivningen.
     

Djurskådning i södra Serengeti i TanzaniaDjurskådning i södra Serengeti i Tanzania.

Jeep halva vägen

Halva safarins färdsträcka på gruppresorna gjordes i fyrhjulsdrivna safarijeepar, som också användes vid djurskådningen. Fordonen var fyrhjulsdrivna Toyota Landcruiser med stor taklucka med uppfällbart soltak samt andra safarianpassningar. Därutöver hade de säkerhetsbälten (av typen midjebälten), dubbla bränsletankar och dubbla reservhjul, brandsläckare, första hjälpen-låda, radio, kylbox och kaffetermos. Varje sådant fordon rymmer sex resenärer (alla med fönsterplats och plats i takluckan under djurskådningen), guidechaufför och eventuell svensk guide eller extra lokalguide.

Vägarna

Vissa av safarivägarna längs gruppresornas safarirutt var och är skakiga och guppiga, medan det sedan snart tio år är förhållandevis bra asfaltväg hela vägen från safariernas utgångspunkt, staden Arusha, till Ngorongoro Conservation Area. Färden vidare därifrån till Serengeti, vilket motsvarar cirka halva landresvägen under safarin, gick på bushvägar av ett slag som än i dag kan vara riktigt dåliga, skakiga och dammiga tidvis. Inne i parkerna är det bushväg av varierande kvalitet överallt, från välunderhållna grusvägar till gropiga och leriga hjulspår. Bilkörning i terrängen är inte tillåten inne i parkerna, med undantag för i vissa områden.

Mer om safarifordon
Mer om safari i bil
 

Ett safariflygplan av typen Cessna Caravan på flygfält i Serengeti.Ett safariflygplan av typen Cessna Caravan på flygfält i Serengeti.

Safariflyg halva vägen

Den andra halvan av safarins färdsträcka på gruppresorna gjordes med safariflyg, som dels är ett bekvämt färdmedel, dels ger betydligt kortare total restid än på helt bilburna safarier. Även de enskilda respassen mellan parkerna blir kortare. Tiden som sparades in kunde i stället ägnas åt djurskådning.

Resenärerna fick fortfarande se hela resvägen mellan civilisationen och Serengeti, som är den av parkerna som ligger längst bort. På en helt bilburen safari åker man samma väg en gång i vardera riktningen. På Safari Patrols gruppresor åkte resenärerna på vägarna i den ena riktningen och flög i den andra.

En flygresa med safariflyg mellan staden Arusha och Serengeti tar i regel en dryg timme och görs i mindre safariflygplan, oftast Cessna Caravan, som har 12–15 platser och är anpassade till att starta och landa på bushflygfält med grus- eller gräsbana. Flygresan går på relativt låg höjd över Serengetislätten, Ngorongorobergen och förkastningsdalen Great Rift Valley. Ofta går det att se Ngorongorokratern, Empakaaikratern, vulkanen Oldoinyo Lengai och förkastningsbranten under flygningen.

Mer om safari med flyg
 

Safarifordon på mobil camp.Safarifordon på mobil camp.

Privat mobil camp

I nationalparken Serengeti bodde resenärerna på de flesta av gruppresorna på en mobil camp mitt ute på savannen, oftast i Moru Kopjes, ett område i södra halvan av Serengeti där inga lodger eller permanentbyggda tältcamper finns. Det är en bushnära och avskild typ av boende med lugn och naturomgivning. Moru Kopjes är också en bra bas för djurskådning, inte minst under det svenska vinterhalvåret, då de sydligare delarna av Serengeti är de djurmässigt bästa.

En sådan mobil camp är gruppens egen. Inga andra resenärer än gruppens bor där. När gruppen har lämnat campen tas den ned, och campområdet blir åter en del av vildmarken.

Komforten på den typen av camp är enklare än på lodger och permanentbyggda tältcamper, men långt ifrån obekväm. Snarare är den safarimässig. Tälten är avsedda för upp till två resenärer, är insekts- och reptilsäkra och har tältsängar samt separata dusch- och toalettält strax bakom tältet. I mässtältet serveras trerättersmiddagar vid bordet, lagade av duktiga campkockar, och där finns kyld bar. Maten på den mobila campen brukade vara safarins bästa. Annan personal sköter övriga campsysslor. Som resenär är man gäst och kan koppla av och avnjuta det avskilda läget ute i vildmarken.

Inte minst kvällarna i bushen kan vara fantastiska upplevelser med lägereld, nattljud och magnifik stjärnhimmel. På olika gruppresor besökte flodhästar, leoparder, afrikanska bufflar, lejon, elefanter och hyenor campen på nätterna, och samma djur syntes liksom zebror, giraffer, gnuer, babianer och olika slags antiloper kring den under dagtid.
 

Middag i mässtältet på mobil camp i Serengeti.Middag i mässtältet på mobil camp i Serengeti.

Privat mobil camp kontra lodge

Det förekommer gott om måleriska och förföriska marknadsföringstexter i safariresebranschen. Också normalgruppresor som passar vem som helst och på vilka du bor bekvämt och tryggt i rum på en lodge, dvs ett vildmarkshotell, beskrivs emellanåt av arrangören som expeditioner, på vilka äventyren är många och safariupplevelsen den genuina och klassiska.

Vad sägs då om att se ett lejon i ficklampskenet när du borstar tänderna i mörkret utanför tältet på den mobila campen, eller se några stycken jaga buffel över campområdet från lunchbordet i mässtältet? Ha hyenor och elefanter kring campen, på lite längre håll på dagen, utanför tältduken på natten? Eller sitta några stycken vid en lägereld och ha hela Serengetis savann i beckmörkret på andra sidan lågorna? Sådant fick resenärerna uppleva på Safari Patrols mobila camper. Om man vill känna savannatmosfär slår det de flesta andra logiupplevelser.

De mobila camperna var inget budgetinslag på gruppresorna, utan kostade tvärtom på grund av logistik m  m mer än lodgelogin på turist- och mellanklasslodgerna i de mer välbesökta och välbebodda centrala delarna av Serengeti.

Mer om mobila camper
 

Utsikt över Ngorongorokratern från Ngorongoro Wildlife Lodge.Utsikt över Ngorongorokratern från Ngorongoro Wildlife Lodge.

Hotell, lodger och tältcamper

I staden Arusha tillbringade resenärerna den första natten efter flygresan till Afrika på ett hotell med bra standard i stadens centrum, The Arusha Hotel. Där gick det att koppla av vid poolen efter flygresan eller ta en titt på Arusha.

Vid Ngorongorokratern bodde resenärerna på en lodge på kraterkanten, oftast Ngorongoro Wildlife Lodge, med högt läge och fantastisk utsikt över kratern. Det finns inget boende nere i kratern, så en lodge på kraterkanten är det närmaste djurskådningen man kan bo.

Vid Lake Manyara bodde resenärerna på några resor på Lake Manyara Wildlife Lodge med vidsträckt utsikt över Great Rift Valley och nationalparken uppe på förkastningsbrantens krön. Lodgen har pool och fin trädgård. På andra resor gjordes bara dagsbesök i nationalparken, varpå gruppen reste vidare ett par timmar för att övernatta på en senare punkt längs resvägen.
   

Tarangire Safari Lodge i nationalparken Tarangire.Tarangire Safari Lodge i nationalparken Tarangire.

I Tarangire bodde resenärerna bushnära på en tältcamp bland djuren inne i parken, Tarangire Safari Lodge. Campen har pool och fin utsikt över bushen och ett avsnitt av Tarangirefloden, dit djur ibland kommer för att dricka. Framför allt ses mycket djur vid floden under den svenska hösten.

Tarangire Safari Logde är också en av få rullstolsanpassade camper i safariområdena i norra Tanzania.

På någon av gruppresorna var login i Serengeti förlagd till en mindre tältcamp, Kati Kati Tented Camp, som ligger vid foten av bergen Rongai och Makoma strax väster om Seronera i Serengetis hjärta. Den är en liten camp, där bushen börjar direkt utanför tältet.

Alla nämnda tältcamper och lodger håller medelstandard och har dubbelrum och dubbeltält (även enkelrum och enkeltält finns) med privat badrum, restaurang/matsal och bar. Kati Kati i Serengeti har familjetält för upp till fyra personer, för dig som planerar en safari med familjen.

Mer om lodger och camper
  

Tanzanisk guidechaufför.Tanzanisk guidechaufför.

Mer om safarirutten

Parkerna som besöktes under Safari Patrols gruppresor är naturskyddade områden, en djurens värld där få eller inga människor är bosatta. Resorna gick dock också genom människans värld på vägen till parkerna. Färdvägen mellan staden Arusha och Serengeti går genom byar och städer, liksom genom landsbygden där bland annat massajstammen lever med sina boskapshjordar.

Arusha

Safariernas startpunkt, staden Arusha i norra Tanzania, är en myllrande, hektisk handelsstad med några hundratusen invånare, belägen vid foten av den 4 566 meter höga slocknade vulkanen Mount Meru. Arusha är regionens huvudstad och säte för tribunalen som behandlar krigsförbrytelserna som begicks i Rwanda under 1990-talet. Några större sevärdheter i fråga om arkitektur eller kultur finns inte.

Kilimanjaros internationella flygplats (JRO/HTKJ), som är lämplig ankomst- och avreseflygplats på safariresor till norra Tanzania, ligger cirka en timmes bilväg öster om staden. Själva Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, kan vid klar sikt (i regel på mornarna och i kvällningen) ses från vägen till och från flygplatsen. En kvarts bilresa väster om Arusha ligger Arushas flygplats (ARK/HTAR), där safariflyg från och till Serengeti ankommer respektive avgår. Även flyg till Zanzibar avgår härifrån – flyg från Arusha, inte från Kilimanjaro, så sparar du ett par timmars restid och kostnader.
 

Safarigrupp på Ngorongorokraterns kant.Safarigrupp på Ngorongorokraterns kant.

Great Rift Valley och Ngorongorobergen

Rutten från staden Arusha till Serengeti tar dig genom förkastningsdalen Great Rift Valley, över bördig högplatå, genom bergskogar och över slätt och savann. Resvägen till Tanzanias bästa safariområden är omväxlande och vacker och bjuder på en svit av vyer över Afrika. Kronan på verket är den djupa Ngorongorokratern, som är återstoden av ett högt vulkanberg som en gång reste sig nästan lika högt som dagens Kilimanjaro. Utsikten är makalös, landskapet mäktigt och djurrikt.

Mto wa Mbu

Den lilla staden Mto wa Mbu, vilket på swahili betyder Myggfloden, ligger strax utanför Lake Manyaras nationalpark. Tack vare den goda tillgången på vatten i området odlas här mycket grönsaker, frukt och till och med ris. En specialitet är de röda bananer som inte lär finnas någon annanstans i regionen.

Karatu

Karatu är en liten handelsstad med marknad, sjukhus och skolor, belägen på Mbuluplatån längs färdvägen mellan Lake Manyara och Ngorongoro. Flera anrika kaffeplantager ligger i området och går att både besöka och övernatta på.

Vulkaner och förmänniskor

Vulkanisk och underjordisk aktivitet har under de senaste årmiljonerna skapat miljön i norra Tanzania – den enorma förkastningsdalen Great Rift Valley, Serengetis stora slätter, sodasjöarna och inte minst vulkaner, av vilka en mängd ligger längs resans färdväg: Kilimanjaro, Mount Meru, Ngorongoro, Oldeani, Lemagurut och många fler.

I denna miljö har flera arter av förmänniskor under samma årmiljoner levt och utvecklats till det vi själva är i dag, Homo sapiens, och vulkanaskan har bevarat många spår efter dem. I Olduvai längs vägen mellan Ngorongoro och Serengeti ligger en utgrävningsplats med museum, där bland annat fossil efter förmänniskor och förhistoriska djur går att se.

En av vulkanerna i området, Oldoinyo Lengai, ligger ett stycke norr om safarins färdväg och är fortfarande aktiv. Den hade sitt senaste utbrott 2007–2008. Safariresenärerna under dessa säsonger kunde se rökmoln från vulkanen ända från Serengeti, tio mil därifrån.
 

Massajkvinnor.Massajkvinnor.

Massajerna

De förr krigiska massajerna kom till norra Tanzania för ett par hundra år sedan, och livnär sig nu som då på sin boskapsskötsel. Vulkanerna, förmänniskorna, massajerna, alla följer de dig längs safarivägen, sammanvävda med naturen och djurlivet.

Längs vägen mellan Ngorongorokratern och Serengeti finns möjligheten att besöka massajbyar. Bara vissa byar får besökas och dessa är mer eller mindre specialiserade på att ta emot turister. Det ger en turistifierad karaktär på besöken, som likväl berättar en hel del om massajernas liv.

 

Bra safariupplägg

Du som är sugen på ett upplägg för en riktigt fin safari i norra Tanzania kan låta dig inspireras av informationen på den här sidan.

Safari Patrols gruppresor var sjudagarssafarier med en del extra, jämfört med de flesta andra gruppresor av samma längd. Målet med det extra var att skapa förutsättningar för bästa möjliga djurskådning och safariatmosfär.
 

Safariflygplan på flygfält i Serengeti.

Safariflyg. På Safari Patrols gruppresor reste resenärerna halva safaristräckan med safariflyg. Det gav mer tid till djurskådning och en bekvämare resa än på en safari helt i jeep. Man missar inget av färdvägen mellan civilisationen och Serengeti med ett sådant arrangemang, utan reser hela vägsträckan också i jeep, men åt bara ena hållet i stället för åt båda.

Safarijeep och elefanter i Serengeti.

Safarifordon. Resorna på vägarna och djurskådningen gjordes i bra fyrhjulsdrivna safarijeepar, körda av naturkunniga tanzaniska guidechaufförer. Välutrustade safarifordon i gott skick kostar mer, men ger förutsättningar för att slippa problem under safarin. På en bra safari ska alla resenärer ha fönsterplats och taklucka i fordonet. 

Tält på privat mobil camp.

Boende i bushen. Resenärerna på Safari Patrols gruppresor bodde på lodger och camper med djurnära lägen i parkerna. På huvudresmålet Serengeti låg gruppernas egna mobila camp avskilt mitt ute i bushen inne i nationalparken.

Safariresenärer på mobil camp.


Camp i Serengeti National Park.