Kortfattat kan Serengeti sägas bestå av stora grässlätter i söder, akaciesavann i mitten, trädsavann i norr, samt växlande trädsavann och slättområden kantade av låga berg i väster. På många håll förekommer kopjes – granitöar – som med sin vegetation och sina klippor är populära tillhåll för många slags djur, inte minst de stora katterna. De största floderna kantas av galleriskogar, dvs av områden med höga träd och tämligen tät undervegetation.

Gränsar mot Kenya
I norr gränsar Serengeti mot nationalreservatet Masai Mara, som ligger på andra sidan gränsen mot Kenya. (Gränsen mellan Serengeti och Masai Mara är dock stängd.) Migrationen, dvs de enorma hjordarna med gnuer och zebror som vandrar mellan de båda parkerna, är ett av Afrikas största djurskådespel. Under större delen av året befinner sig hjordarna i Serengeti, som är betydligt större än Masai Mara.

Många av naturfilmerna från Afrika på TV har filmats i Serengeti. Djurlivet är varierat och mycket rikt, och de vidsträckta vyerna över landskapet är fantastiska.

Vandrande gnuer i södra Serengeti.

Typisk savann
Tack vare sitt rika djurliv är Serengeti huvudresmålet på många safariresor i norra Tanzania. Också fågellivet är bra, och landskapet i de södra och centrala delarna är det typiska savannlandskap som många reser till Afrika för att få se.

Serengeti ligger längst bort bland huvudparkerna i norra Tanzania. Bitvis kan vägen dit vara i riktigt dåligt skick, med gupp, hål, dålig beläggning och tvättbräda. Restiden från staden Arusha, varifrån de flesta safarier i norra Tanzania utgår, till centrala Serengeti är cirka sju timmar. Om du vill undvika att färdas på dåliga vägar är safariflyget ett bra alternativ. Med flyg når du Serengeti på cirka en timme från Arusha. Det går dagliga flyg till de centrala (Seronera), norra (Lobo) och västra (Grumeti) delarna av parken.

Grannparker
Serengeti National Park gränsar inte bara mot kenyanska Masai Mara i norr, utan också mot andra tanzaniska parker och naturskyddsområden som fungerar som buffertzoner mot bland annat kringliggande jordbruksmarker. Bland grannparkerna finns Ngorongoro Conservation Area (i sydost), Maswa Game Reserve (i söder), Singita Grumeti Reserves (i nordväst) och Ikorongo Game Reserve (i nordväst).

Solnedgång över savannen i Seronera i centrala Serengeti.

Seronera och centrala Serengeti
Seronera ligger i centrala Serengeti och betraktas av många som parkens bästa område. Området är en gränszon mellan två naturtyper – grässavannen i söder och trädsavannen i norr. Naturen i Seronera består av omväxlande klassisk savann med öppna gräsmarker och spridda dungar med bland annat paraplyakacior, trädsavann samt trädkantade flodfåror. Det gör att det finns vistelseområden som passar många olika djurarter.

Några av djuren som ses ofta är giraffer, som äter skott och blad i kronorna på akacior, topiantiloper, som betar gräs i öppen terräng, och hjordar med impalor, som oftast ses i områden med gles trädsavann. Vattenbockar, koantiloper, vårtsvin och afrikanska bufflar är inte heller ovanliga. Elefanter förekommer ibland i Seronera, men hjordarna rör sig över mycket stora områden

De flesta av de afrikanske rovdjuren uppträder i området, bland dem lejon, leoparder, geparder, servaler, schakaler, manguster och öronhundar. Hyenor ses ofta och brukar höras på nätterna.

Geparder sitter med utsikt över flygfältet i Seronera.

I Seroneras utkanter finns också ett antal områden med kopjes, eller granitöar, som är populära tillhåll för bland annat de stora kattdjuren.

Under vinterhalvåret brukar migrationen uppehålla sig kring Seronera eller i områden som kan nås därifrån. Det gör att Seronera är ett bra basområde att bo i under safarier.

I centrala Seronera finns ett besökscenter med bland annat kiosk, picknickplats och toaletter. Där finns också en naturstig med informationstavlor som beskriver miljön, naturen och djurlivet i omgivningen. I närheten finns en bensinstation och Seronera Wildlife Lodge, som är den enda lodgen i centrala Seronera.

Lejon i centrala Serengeti.

Seronerafloden
Seronerafloden, som är en av Serengetis få floder som är vattenförande året om, löper genom Seronera och är en annan orsak till att det finns gott om djur i området. Vissa djur kommer för att dricka, medan andra, som flodhästar och krokodiler, lever i floden. Lejon kommer för att jaga bland de drickande djuren. Där finns också många fågelarter, alltifrån storkar och hägrar till småvadare.

Tack vare den goda tillgången på vatten kantas floden av träd. Gulbarkad akacia, paraplyakacia, vilddadelpalm och korvträd är några av de vanligaste arterna. På mornar och sena eftermiddagar ses många gamar, örnar och maraboustorkar i träden. Floden och dess biflöden, som under större delen av året är torrlagda men likväl kantade av träd och buskar, är också en utmärkt plats att söka efter en av de mer svårfunna djurarterna, leoparden. Den tillbringar gärna dagen vilande på en trädgren eller i en klyka, dit den också släpar upp sina byten för att kunna äta i fred för bland annat hyenor. Längs floderna finns gott om lämpliga leopardträd, liksom bytesdjur, bland annat rörbockar, som alltid håller till nära vatten.

Zebror dricker i Seronerafloden.

I vardera änden av centrala Seronera har floden fördämts, så att två höljor har bildats. Här kan du se en hel del fåglar, flodhästar och ibland krokodiler.

Väster om Seronera ligger låga berg. Grässavannen mellan dessa och Seronerafloden är ett bra område att söka efter lejon i, men också geparder kan förekomma. Djurskådning längs ett par flodfåror som leder mot Makoma Hill ger inte sällan utdelning i form av leopard, som i regel hittas i träden. Ofta upptäcker man inte själva kroppen först, utan ben eller en svans som hänger ned under en gren. I området finns också en picknickplats med enklare toaletter.

Leopard på en död trädgren vid Seronerafloden.

Maasai Kopjes
Ett stycke sydost om centrala Seronera ligger Maasai Kopjes, en ansamling av granitöar omgivna av vidsträckt och svagt böljande grässlätt. En miljard år av erosion har givit urberget som öarna består av besynnerliga former med klippor, hällar och till synes travade stenblock. I klippskrevorna växer träd och buskar, vilket ger mat och skydd åt bland annat klippgrävlingar och mindre antiloper. Agamödlor syns kila över hällarna och har man riktig tur kan man få se klippörnen, en stor örn som gärna jagar klippgrävling. Andra jägare som gärna söker sig till både Maasai Kopjes och andra kopjes är kattdjuren. Alla de tre stora afrikanska katterna – lejon, leopard och gepard – kan förekomma. Klipporna ger skydd åt ungar och är utmärkta utkiksplatser att spana efter byten från.

Kopje omgiven av bushvägar i centrala Serengeti.

Maasai Kopjes ligger nära Seroneraflodens början. Det innebär att en tur till dessa granitöar kan bli en riktig kattspaningstur, som först följer floden åt sydost från centrala Seronera och sedan fortsätter bland klipporna och över grässlätten mellan dem. Den här rutten passar bra på en 2,5 till 3 timmar lång djurskådningstur på morgonen eller sena eftermiddagen.

En längre djurskådningsrutt, som kräver lite mer tid till förfogande men också har Maasai Kopjes som mål, går först rakt österut genom trädsavann från centrala Seronera, fortsätter ut över grässavann, viker av söderut längs Ngare Nanyukifloden till Boma Kopjes, och leder sedan västerut över öppna gräsområden till Maasai Kopjes. Därifrån följs Seronerafloden åt nordväst på återfärden till centrala Seronera.

Granitöar.

Retima Hippo Pool
Ett stycke norr om centrala Seronera, belägen i ett tätare träd- och busksavannområde, ligger flodhästhöljan Retima Hippo Pool. Där möts Seronerafloden och Rangifloden, och på denna plats finns en naturlig hölja som har vatten nog för flodhästarna även under svåra torrperioder. Flodhästarna är skapta med ett känsligt skin som inte tål mycket sol, varför de tillbringar det mesta av dagarna nere i vattnet. De äter i stället på nätterna, då de går upp på land och beger sig till platser där det finns gräs att beta.

I Retima finns det alltid flodhästar. Vattnet är omgivet av höga flodbankar, där du som besökare kan röra dig till fots för att titta på och fotografera flodhästarna. Dessutom går det ofta att se krokodiler, ibland riktigt stora sådana. Du bör ha krokodilerna i åtanke när du rör dig på platsen och inte gå för nära vattenbrynet – om du håller dig tio meter från vattnet kan du inte överraskas av en lurpassande krokodil.

Under torrperioder händer det ofta att vattnet i höljan står still – inget nytt vatten flyter till och inget rinner därifrån. Eftersom flodhästarna uträttar sina behov i vattnet kan detta bli minst sagt ofräscht med tiden, vilket man inte behöver någon känslig näsa för att uppfatta. Om du har tur ligger vinden dock bort från dig vid besöket.

För oss safariresenärer är det bättre ordnat. Numera finns det toaletter för besökare på platsen, som lätt nås under en 2,5 eller 3 timmar lång djurskådningstur från centrala Seronera.

Flodhästar i Retima Hippo Pool.

Logi i Seronera
Mitt i Seronera ligger Seronera Wildlife Lodge, som den tanzaniska staten lät bygga som första lodge i parken. Det centrala läget i parken är ypperligt och bra djurskådning börjar omedelbart utanför lodgen. Två andra stora lodger – Serena Safari Lodge och Sopa Lodge – ligger mindre än en timmes bilfärd åt nordväst respektive sydväst från Seronera. Därutöver finns någon tältcamp inne i parken på ungefär samma avstånd och ett antal mindre eller medelstora tältcamper strax utanför parkgränsen i Ikomaområdet, dit färden tar en knapp timme.

Du kan se de olika lodgerna och deras läge i parken på parkkartan som du hittar i vänsterspalten på den här sidan.

Gepardhona med ungar i södra Serengeti.

Södra Serengeti
De flesta besökare som tar sig till Serengeti landvägen anländer längs vägen från Arusha via Ngorongoro Conservation Area, dvs anländer till parkens sydöstra del. Där är landskapet platt och gräsbevuxet, till synes utan mycket annan högre vegetation än ett och annat buskage. Slätten sträcker sig så långt ögat kan se. Detta är gasellernas hemvist. De har inte samma behov av dricksvatten som andra betande djurarter, utan klarar sig bra i detta oftast vattenlösa land. Två slags gaseller finns i Serengeti: Thomsons gasell och Grants gasell. De är ganska lika varandra, men kan särskiljas bland annat på storleken (Grants gasell är större) och teckningen (Thomsons gasell har ett brett svart band på sidan, medan det vita fältet på rumpan på Grants gasell fortsätter upp ovanför svansen).

Huvudvägen
De flesta besökare bor inte i parkens södra delar, utan fortsätter längs huvudvägen till Seronera eller ännu längre norrut/västerut. Vägen från parkgränsen till Seronera, som ligger mitt i Serengeti, tar ungefär två timmar att köra. Den är en grusväg vars kvalitet varierar. I bästa fall har parkmyndigheten låtit skrapa den med väghyvel nyligen så att den är skaplig att åka på. I värsta fall är den en 65 km lång tvättbräda. Oavsett vilket kan du räkna med en hel del vägdamm.

Den här vägen rakt genom Serengeti är huvudvägen mellan Arusha och Victoriasjön. Det innebär att lastbilar och andra transportfordon ses emellanåt. För din del är den dock inte en ren transportresväg, utan det finns goda chanser att se djur.

Safarijeep i sydöstra Serengeti, som domineras av enorma grässlätter.

De stora hjordarna
Under den svenska vintern brukar migrationen normalt uppehålla sig på slätterna i södra och sydöstra Serengeti. Vid tillfällen kan ofantligt stora hjordar av dessa gnuer och zebror samlas. Till skillnad från gasellerna är de dock beroende av tillgång till dricksvatten, liksom av att där finns tillräckligt med bete. Därför förflyttar sig hjordarna ständigt, över mycket stora områden och ofta också snabbt. Det innebär att det är omöjligt att förutsäga var hjordarna kommer att befinna sig vid en given tidpunkt. Ibland håller de sig nära de stora vägarna, där de enkelt kan ses, för att vid andra tillfällen befinna sig i delar av parken där de inte går att hitta eller nå.

Zebror och gnuer ur migrationen i södra Serengeti.

Lake Ndutu och Lake Masek
Vid Serengetis sydöstra parkgräns mot Ngorongoro Conservation Area ligger Lake Ndutu och Lake Masek, som är sodasjöar omgivna av tätare skogs- och busksavann. Området är som bäst under den svenska vintern och våren, då migrationen ofta uppehåller sig i närheten. Då ses också många rovdjur i området, bland dem de stora katterna – lejon, leopard och gepard. Även några av de små kattdjuren – serval, karakal och afrikansk vildkatt – rapporteras ofta från Ndutu-området.

I sodasjöar som Ndutu och Masek uppehåller sig ofta flamingor, som hittar sin typ av föda där. Under torrperioderna, då de flackbottnade sjöarna till följd av avdunstning minskar mycket i storlek, brukar dock mängden flamingor vara ganska liten.

Betande gnuer vid Lake Masek.

Naabi Hill
Till skillnad från i de flesta andra parker ligger ingen bemannad parkentré vid parkgränsen när du anländer till Serengeti från Ngorongoro Conservation Area. Det enda som markerar gränsen är en skylt över vägen. I stället ligger parkentrén vid Naabi Hill, som du når efter ytterligare en halvtimmes bilfärd över ändlös slätt. Vid entrén finns parkmyndighetens kontor, toaletter, en kiosk, en liten affär och en picknickplats. Där finns också två stigar (från toaletterna närmast parkeringsplatsen åt Ngorongorohållet respektive från kiosken) upp på berget intill, varifrån du har vidsträckt utsikt över savannen. Det är ganska brant, men inte särskilt långt att gå.

I vissa områden öster och väster om Naabi Hill är det till skillnad från i parkens övriga delar tillåtet att köra offroad med safarifordonen.

Gnuer korsar huvudvägen vid Naabi Hill.

Gol Kopjes
Öster om Naabi Hill ligger Gol Kopjes, som är en samling spridda granitöar som kan vara ett bra lejonområde, framför allt under vintersäsongen då migrationen befinner sig i södra Serengeti. Också geparder trivs i den här miljön. Geparden har gaseller som sitt främsta byte och är specialiserad på att jaga i öppen terräng lik den kring granitöarna. För att besöka Gol Kopjes krävs att du/gruppen löser ett särskilt tillstånd (som kostar USD 10) vid Naabi Hill.

Ett stycke norr om Gol Kopjes ligger ytterligare ett område med granitöar, Barafu Kopjes.

Simba Kopjes
Ytterligare en halvtimmes färd från Naabi Hill mot Seronera i centrala Serengeti passerar huvudvägen ett granitöområde med det lovande namnet Simba Kopjes – "simba" betyder lejon på swahili. Ett antal småvägar leder mellan öarna och lejon påträffas också mycket riktigt där ibland.

Mot Simba Kopjes.

Simba Kopjes Hippo Pool
Från Simba Kopjes leder en liten bushväg rakt västerut över grässavannen. Vägen saknas på de flesta parkkartor och har heller inget synbart slutmål när man svänger in på den. Efter en stund syns dock frodigare grönska och man kommer fram till ett litet vattendrag, som liksom vägen fortsätter västerut. Längs detta vattendrag syns en hel del fåglar, liksom rörbockar. Här kan också lejon och geparder förekomma, särskilt under perioder då bra bete gör att många gräsätare håller till i omgivningen. Ett stycke vidare bort längs vägen finns en liten flodhästhölja, Simba Kopjes Hippo Pool, omgiven av träd.

Området är inte alltid sprudlande av däggdjursliv, men miljön och frodigheten är vacker och värd att se, inte minst under torra säsonger när savannen omkring har gulnat.

Gepard vid Simba Kopjes Hippo Pool.

Grustag längs vägen
Längs vägen mellan Simba Kopjes och Seronera ligger ett par grustag, där man har hämtat grus till vägarna i den här delen av parken. Det händer att lejon och geparder söker sig till tagen, där det bland annat finns små höjder som ger god utsikt över savannen och som därför lämpar sig för spaning efter bytesdjur.

Moru Kopjes
Granitöområdet Moru Kopjes ligger väster om Simba Kopjes. Det ligger inte längs huvudvägen till Seronera, men kan nås via bushvägar därifrån eller via en sidoväg från Simba Kopjes. De flesta safariresenärer besöker dock inte Moru, förmodligen för att det ligger tämligen långt från lodgerna i Seroneraområdet.

Moru Kopjes är ett stort granitöområde, som dessutom har en vacker parkliknande karaktär. Det främsta dragplåstret är dock de svarta noshörningarna – de flesta individer i Serengetis lilla noshörningsbestånd håller till här. Det är svårt att hitta dem, då området som de håller sig inom är mycket stort, men det är inte ogörbart.

I Moru Kopjes finns också två platser med spår efter massajerna som förr levde i Serengetiområdet. Där finns dels ett stort stenblock som massajerna slog på med stenar för att skapa toner som hördes över slätten, dels massajmålningar på en klippa.

Elefanthane med Moru Kopjes och vandrande gnuer i bakgrunden.

Logi i området
Logimöjligheterna i södra Serengeti National Park är inte så stora. Ett par lodger och camper ligger vid Lake Ndutu och Lake Masek i Ngorongoro Conservation Area, strax utanför Serengetis parkgräns. En bra bit väster om dessa, nära gränsen till Maswa Game Reserve och därmed ordentligt avsides, ligger en lyxtältcamp. Därutöver kan mobila camper förekomma säsongsvis. Sådana slås upp på special camp sites och premium camp sites, som finns vid Lake Ndutu och Moru Kojes.

Norra Serengeti
De stora slätterna i södra Serengeti tar slut i Seroneraområdet. Norr om Seronera får naturen en annan karaktär med tätare vegetation som kan beskrivas som trädsavann – "träd" för att träden står tätare och "savann" för att marken är grästäckt. Träden står alltså inte så tätt att de bildar skog. Somliga kallar naturtypen woodland. Denna vegetationstyp dominerar hela den norra delen av Serengeti, där även slättområden av mindre storlek förekommer, liksom galleriskogar längs floderna. Två stora floder, Grumeti och Mara, löper österifrån genom norra Serengeti, för att längre västerut rinna ut i Victoriasjön.

Huvudvägen norrut från Seronera leder ända till gränsen mot grannparken Masai Mara, som ligger i Kenya. Gränsen mellan parkerna är dock stängd. (Du kan dock passera gränsen mellan länderna utanför parkerna, men det innebär en rejäl omväg.)

Giraffer på trädsavannen norr om Seroneraområdet.

Lobo
Efter ungefär 2/3 (motsvarande 80 km) av vägen från Seronera till gränsen mot Masai Mara når du Lobo. Vägen dit går genom ganska enahanda busk- och trädområden, men väl framme öppnar sig landskapet och bjuder på en landskapsmosaik av kopjes, berg, trädsavann, grässlätt och floder. Här finns en lodge, Lobo Wildlife Lodge, liksom ett nätverk av mindre bushvägar för djurskådning. Ett bra stycke väster om huvudvägen ligger en tältcamp.

Djurlivet i området är som bäst under november–december, då de vandrande hjordarna, migrationen, passerar på sin väg från Masai Mara i norr till slättområdena i södra Serengeti. Under andra tider på året är djurlivet inte lika bra, men fina elefanthjordar förekommer och chanserna att se de stora kattdjuren – lejon, leopard och gepard – är goda.

Ett plus för Loboområdet är att det har färre besökare än områdena längre söderut, inte minst under lågsäsonger, då det kan vara ont om besökare. Ett minus är att det finns en hel del tsetseflugor i buskområdena, i synnerhet i bushen väster om huvudvägen.

Utanför parkgränsen öster om Lobo ligger Loliondo, ett område med ett par mindre tältcamper.

Vy mot Lobo Hills.

Nordligaste Serengeti
Norr om Grumetifloden, som huvudvägen korsar cirka 20 km norr om Lobo, ligger den nordligaste delen av Serengeti, som tämligen få safariresenärer besöker. Skälet är dels avståndet, dels att logimöjligheterna är begränsade till ett par mindre tältcamper.

I naturbilden återfinns trädsavannen som dominerar norra Serengeti, men med ett större inslag av öppna slättområden än söder om Grumetifloden. Djurlivet är blandat, med chans på Serengetis alla slags däggdjur, inklusive rovdjuren. I områdena kring den östra parkgränsen observeras även den afrikanska vildhunden emellanåt. Vildhunden var förr i tiden utbredd, men är i dag en sällsynt och hotad art. I övriga delar av Serengeti påträffas den ytterst sällan.

I norr ligger Masai Mara National Reserve i Kenya, där migrationen normalt uppehåller sig under augusti–oktober. Det gör den här nordligaste delen av Serengeti intressant under samma period, eftersom migrationen inte strikt håller sig inom park- och landsgränser, utan spiller över i omgivningen. Delar av migrationen kan röra sig i nordligaste Serengeti under denna tid. Också juli och november kan vara högintressanta månader, under vilka migrationen passerar området på väg till respektive från Masai Mara.

Att besöka nordligaste Serengeti är inte ett lika djursäkert kort som att besöka Seroneraområdet längre söderut. Dessutom är färdvägen betydligt längre, vilket gör denna del av Serengeti svår att få med på ett bra safariprogram av normallängd. Därför är besökarna tämligen få. Området är ett intressant alternativ för resenärer som vill komma bort lite från turistansamlingarna och är beredda att betala med restid.

Elefanthane i norra Serengeti.

Västra korridoren
Nordväst om Seronera ligger snårigare trädsavann. Där är landskapet inte lika betagande, men där finns ganska gott om djur. Impalan trivs där, liksom bland annat öronhundar, giraffer och dik-dikantiloper. Andra djur är t ex zebramangust och leopard, och en hel del rovfågel, t ex gycklarörn, tofsörn och sånghök. Också de andra stora kattdjuren – lejon och gepard – påträffas ibland.

Grumetifloden
Längre västerut, i den så kallade Västra korridoren, finns flodkantande galleriskogar med bland annat apor längs Grumetifloden, och här öppnar sig även större slättområden. Korridoren är som bäst i början av den svenska sommaren, då de vandrande hjordarna med gnuer och zebror passerar på sin väg norrut. De tar sig då över Grumetifloden, där krokodilerna väntar. Krokodilerna i denna flod är kända för sin goda storlek, som är ett resultat av den goda tillgången på mat.

Huvudvägen från Arusha fortsätter västerut genom Västra korridoren från Seronera i centrala Serengeti, och fortsätter ut ur parken i väster, 150 km från Seronera och inte långt från Victoriasjön. Huvudvägen följer Grumetifloden söder om denna, bitvis på håll, bitvis närmare. Mindre bushvägar gör det möjligt att närma sig floden för att söka efter djur.

Grumetifloden med lågt vattenstånd i slutet av en torrperiod.

Mbalagetifloden
På några ställen i Västra korridoren leder mindre vägar söderut från huvudvägen till Mbalagetifloden, som löper i grova drag parallellt med Grumetifloden. Också Mbalageti, som börjar på slätterna i södra Serengeti, rinner ut i Victoriasjön.

Logi i området
En lodge och ett par lite mer exklusiva tältcamper ligger i den västra delen av Västra korridoren, där någon större trängsel bland safarifordonen inte kan förväntas. I den östligaste delen av korridoren, på gränsen mot Seroneraområdet, ligger Serena Safari Lodge. En handfull special camp sites, dit mobila camper kan förläggas, ligger längs Grumetifloden och vid bergen söder om den. Någon enda special camp site ligger vid Mbalagetifloden.

Norr om Västra korridoren och utanför Serengetis parkgräns ligger ett privat reservat, Singita Grumeti Reserves, med två lodger och en tältcamp.

Gnuer i ett slättområde i Västra korridoren.

Migrationen
Det mesta av djurlivet i Serengeti är stationärt, men där finns också hjordar av zebror, gnuer och gaseller som under årets olika faser av regn och torka flyttar sig långa sträckor för att hitta bete. Framför allt gnuerna och zebrornas vandring, som ofta kallas "migrationen", är berömd och kan omfatta över en miljon gnuer och hundratusentals zebror. Efter kalvningssäsongen under januari–mars flyttar sig hjordarna från parkens sydöstra del till de västra delarna, varifrån de vandrar norrut och in i Masai Mara i juni–juli, där de stannar till oktober–november, innan de återvänder mot sydöstra Serengeti igen. Helt förutsägbar är vandringen dock inte, vare sig i fråga om tiden på året eller uppehållsplatserna, eftersom nederbörden avgör var och när det finns tillräckligt att äta och dricka.

Mer om migrationen

Zebramigration nära Moru Kopjes i centrala Serengeti.

Big five
Djursviten elefant, noshörning, buffel, lejon och leopard brukar kallas Big five. Om du är ute efter att se Big five har du väldigt goda chanser på lejon, elefant och buffel i Serengeti. Chanserna på leopard är också relativt bra, men noshörning ska du inte räkna med att hitta där, annat än möjligen om minst en heldag ägnas åt att söka efter denna art i Moru Kopjes-området en bit söder om Seronera. Där uppehåller sig vanligen det knappa tjugotal noshörningar som finns i Serengeti.

Om du kombinerar Serengeti med ett besök i Ngorongorokratern ökar du chanserna till Big five betydligt, eftersom kratern är det bästa stället i norra Tanzania att se noshörning på.

Elefanthjord på vandring i Seroneraområdet.

Fåglar
Fågellivet i Serengeti är rikt, och den som ägnar fåglarna sin uppmärksamhet mellan däggdjuren kan få fullt upp att göra under safarin. De många naturtyperna i parken bidrar till att arterna och fågelslagen är många. Där finns bland annat gott om rovfåglar. Långt ifrån alla safariresenärer är roade av fågelskådning, men i alla fall en fågelart brukar få till och med de mest ointresserade att ta fram kameran: strutsen.

Sekreterarfåglar.

Här följer några av arterna som du kan se under däggdjurskådning med lite fågelskådning vid sidan om: nordlig rödnäbbad toko, afrikansk tofsörn, gycklarörn, stridsörn, skrikhavsörn, örongam, afrikansk vitryggad gam, mörk sånghök, afrikansk pygméfalk, sekreterarfågel, koritrapp, vitbukad och svartbukad trapp, hjälmpärlhöna, vitfläckig frankolin, lilabröstad blåkråka, dvärgbiätare, savannkungsfiskare, Arnaudbarbett (eller usambirobarbett), silverfågel, trådstjärtsvala, vithuvad buffelvävare, eldvävare, svartbröstad stenskvätta och kronvipa.

En stor och mäktig nilkrokodil sedd vid Seronerafloden.

Krokodiler
På en safari i norra Tanzania är det först när du kommer till Serengeti som du kan se krokodiler – de förekommer inte i de övriga parkerna längs de normala safaristråken.

Krokodilarten som lever här, nilkrokodilen, kan bli mer än fem meter lång, men storleken beror på åldern och tillgången på föda, så långtifrån alla är så stora. De största sägs finnas vid platser längs Grumetifloden och Marafloden där gnuerna och zebrorna i migrationen passerar på sina vandringar, men också på andra ställen kan stora individer påträffas.

Eftersom krokodilerna lever och jagar i vattnet är det i floderna och längs dess stränder du ska leta efter dem. Räkna dock inte med att se krokodiler vid första bästa vattendrag. Sökandet kan kräva en hel del tålamod, men brukar ge utdelning.

Vy norrut från granitöarna Moru kopjes.

Lodger och camper
Förutom lodgerna och camperna nedan har vissa safariarrangörer egna mobila camper som slås upp vid behov eller säsongsvis. Campingplatser finns främst utanför parken och i Seroneraområdet i centrala Serengeti.
 
Seronera och centrala Serengeti

Seronera Wildlife Lodge är den mest centralt belägna lodgen i parken, insprängd bland stora klippor och med vyer västerut över savannen från observationsplatsen. Lodgen har 75 turistklassrum, restaurang, bar och pool. Smådjur förekommer på lodgeområdet, och andra djur kan ses i bushen omkring. Mer om Seronera Wildlife Lodge Webbplats: www.hotelsandlodges-tanzania.com

Grumeti Wildlife Camp ska enligt planerna öppnas i början av 2010 och blir då en systercamp till Grumeti Luxury Tented Camp, belägen cirka 5 km bort. Grumeti Wildlife Camp blir en enklare camp än systercampen.

Mbuzi Mawe är en ny lyxtältcamp byggd på en kopje norr om Seroneraområdet i centrala Serengeti, ett stycke från vägen norrut mot Lobo. Campen har 16 rymliga tält, restaurang, bar och souvenirbutik.

Webbplats: www.serenahotels.com
 
Gol, Ndutu och södra Serengeti

Ndutu Safari Lodge ligger nära sodasjön Lake Ndutu på gränsen mellan sydöstra Serengeti National Park och västra Ngorongoro Conservation Area (lodgen ligger på NCA-sidan). Området är som bäst mellan december och mars, då stora mängder djur kan uppehålla sig där. Ndutuområdet är generellt sett bra för kattdjurskådning. Mer om Ndutu Safari Lodge Webbplats: www.ndutu.com

Kusini är en exklusiv tältcamp med 12 tält i södra Serengeti, rest bland kopjes i en avlägsen del av parken med få andra besökare än campens gäster. Standarden och servicen är mycket god, och läget är bra för djurskådning, i synnerhet under migrationstiden från januari till mars.

Webbplats: www.kusini.com
 
Lobo och norra Serengeti

Lobo Wildlife Lodge i norra Serengeti är en turistklasslodge byggd på en kulle och har fin utsikt över savannen åt öster och väster. Lodgen har 75 rum, restaurang, bar, swimmingpool med utsikt och ett vattenhål. Mer om Lobo Wildlife Lodge Webbplats: www.hotelsandlodges-tanzania.com

Klein's Camp är en exklusiv camp på privat mark strax öster om norra Serengeti, inte så långt från gränsen mot Kenya i norr. Campen har tio stugor, restaurang, bar och swimmingpool, och arrangerar safariaktiviteter som djurskådningsturer, nattsafari och bushvandringar.

Webbplats: www.kleinscamp.com

Sayari Camp är systercamp till Olakira Camp och Suyan Camp (se nedan) och ligger i området kring Marafloden i nordligaste Serengeti. Den är en liten camp med åtta tält mitt i bushen och har en äkta safariatmosfär. Bilkörning offroad är tillåten i delar av områdena som omger campen.

Webbplats: www.asilialodges.com

Suyan Camp är systercamp till Sayari Camp och Olakira Camp. Den ligger i Loliondo Game Controlled Area öster om Lobo i norra Serengeti, dvs utanför nationalparken. Detta läge medger aktiviteter som inte är tillåtna inne i parken, t ex nattsafari och bushvandringar. Campen har fem tält och bushnära läge.

Webbplats: www.asilialodges.com

Loliondo Camp är en liten camp med fem tält i Loliondoområdet strax öster om Lobo i norra Serengeti. Den ligger mitt ute i bushen och håller turistklass. Utöver djurskåning i bil erbjuds nattsafari och bushvandringar.

Webbplats: www.kirurumu.net
 
Västra korridoren

Kensington Serengeti Wilderness Camp är en lyxtältcamp belägen cirka 20 minuters bilfärd från Grumetiflygfältet i Kirawiraområdet i Västra korridoren. Campen har åtta tält. Webbplats: www.kensingtoncamps.com

Mbalageti Serengeti är en bra och ganska ny lodge med cirka 20 rum och två sviter, restaurang, bar, souvenirbutik, swimmingpool och vida vyer över omgivningen.

Webbplats: www.mbalageti.com

Kirawira Camp är en lyxtältcamp vid Grumetifloden i västra korridoren. Campen har 16 tält, restaurang och swimmingpool.

Webbplats: www.serenahotels.com

Grumeti River Camp är en lyxtältcamp belägen mellan Kirawira Camp och Seroneraområdet, dvs ett gott stycke in i Västra korridoren. Campen har tio tält, restaurang, bar, swimmingpool och souvenirbutik.

Webbplats: www.grumeti.com
 
Singita Grumeti Reserves
 
Sabora Tented Camp i privata Singita Grumeti Reserves norr om Västra korridoren i Serengeti är en lyxcamp med sex tält med eget badrum, luftkonditionering, värdesaksförvarings, telefon, trådlöst internet, satellit-TV och uppvärmd swimmingpool. Campen erbjuder djurskådningsturer, bushvandringar, badminton, mountainbiking, tennis och spa.

Webbplats: www.singita.com

Sasakwa Lodge ligger också i Singita Grumeti Reserves. Denna lyxlodge har plats för 28 gäster i sex stugor och ett större hus. Stugorna har luftkonditionering, bar, värdesaksförvaring, eget badrum, uppvärmd evighetspool m m. Vissa av stugorna är rullstolsanpassade. Lodgen ligger liksom Sabora Tented Camp tämligen bushnära, men har snarare en kolonial lyxatmosfär än bushkänsla. Samma slags aktiviteter erbjuds, plus ridning.

Webbplats: www.singita.com

Faru Faru Lodge ligger liksom Sabora och Sasakwa i Singita Grumeti Reserves. Den har en modernare stil än systerlodgerna, och ligger vid ett vattenhål som drar till sig djurliv. Lodgen har sex sviter med luftkonditionering och erbjuder samma standardnivå och samma slags aktiviteter som Sabora och Sasakwa.

Webbplats: www.singita.com
 
Mobila och semimobila camper

Privat mobil camp. På Safari Patrols gruppresor i Tanzania är login i Serengeti förlagd till en privat mobil camp, vars läge i parken varierar från resa till resa beroende på tiden på året och djurläget som normalt råder då. Också du som reser på privatresa kan bo på mobil camp, men kostnaden kan bli hög för små sällskap. Du bor i tvåpersonerstält med tältsängar och med separata toalett- och duschtält intill. Måltiderna serveras i ett mässtält. Camppersonalen, som består av kockar, tältskötare, campchef, chaufförer och vakter, sköter alla campsysslor. Du själv är gäst och kan avnjuta extrem bushnärhet, god mat, komfort som är lite enklare än på lodger men mycket mer bekväm än på camping, kylda förfriskningar vid lägerelden och nätter med stjärnhimmel och nattljud. Mer om privat mobil camp

Nduara Loliondo Camp har sex rymliga och stilmässigt spännande jurter (en sorts mobila tält som ursprungligen användes av asiatiska nomader) med bushbadrum med torrtoalett och bushdusch. Campen är semimobil och flyttas två gånger om året mellan områden öster om Serengeti National Park för att följa migrationen. Läget utanför parken medger nattsafari och bushvandringar.

Webbplats: www.nduara-loliondo.com

Serengeti Safari Camp är en semimobil tältcamp som slås upp i olika delar av Serengeti (på slätterna i söder, i Västra korridoren och i nordligaste Serengeti) beroende på säsongen och var migrationen uppehåller sig. Campen har sex tält med eget badrum och slås upp mitt ute i bushen.

Webbplats: www.serengeti-safari-camp.com

Olakira Camp är en semimobil tältcamp som flyttas mellan södra Serengeti (december–mars) och centrala Serengeti (juni–november). Den har sex safaritält resta mitt ute i bushen, vart och ett med eget badrum, samt mässtält och sällskapstält.

Webbplats: www.asilialodges.com

Serengeti Camp (eller Kirurumu Serengeti Camp) är systercamp till Loliondo Camp, men ligger till skillnad från denna inne i Serengeti National Park. Den är semimobil och flyttas säsongsvis för att följa migrationen och andra djur. Från december till mars ligger campen i södra Serengeti, från juni i Västra korridoren och senare under höstens torrperiod i Seronera i centrala Serengeti. Den har liksom Loliondo Camp fem tält och motsvarande turistklasstandard.

Webbplats: www.kirurumu.net

Lemala Luxury Camp Serengeti är en semimobil camp som flyttas säsongsvis mellan Ndutuområdet i södra Serengeti (december–mars) och norra Serengeti (juni–oktober). Campen har åtta tält med eget badrum och inredning i safaristil.

Webbplats: www.lemalacamp.com