Berget har ett par olika vegetationszoner. Längst ned, efter det öppna och brukade landet kring berget, finns tät bergskog med bland annat abbotdykare (en sorts antilop) och fågelarten Hartlaubs turako. Därefter följer ett öppet hedlandskap med jätte- eller makroväxter, där djurlivet är mer sparsamt (där finns bland annat lammgam), följt av alpin öken och slutligen glaciärer med evig snö längs upp.

Övernattningsstuga längs Marangurutten, en av bestigningslederna.

Bestiga Kilimanjaro
Kilimanjaro kan enbart bestigas på organiserade och guidade bestigningar, som arrangeras av särskilt licensierade arrangörer. Du bestiger berget i en grupp, som assisteras av bergsguider, kockar och bärare. Du kan dels ansluta dig till en blandad grupp (vissa arrangörer har fasta startdatum, som du anmäler dig till för att ingå i gruppen), dels låta arrangera en bestigning med bara dig och ditt ressällskap som grupp.

Bestigningen tar minst fem dagar och görs längs en av flera fasta rutter, som har olika svårighetsgrad och kräver olika många dagar. Bestigningen kräver ingen bergsklättring, utan berget betvingas genom vandring, om än stundtals brant sådan. Det finns även mer avancerade rutter för erfarna bergsbestigare och -klättrare, men du som läser den här sidan tillhör sannolikt inte den kategorin.

Att lyckas med ett försök att bestiga Kilimanjaro hänger inte bara på huruvida du blir höjdsjuk eller inte. Du bör välja en bestigningsrutt som passar din fysiska form och bergsvana. Du bör se till att du är i så god form som möjligt. Du bör läsa på ordentligt och förbereda dig mentalt på att du ger dig i kast med vad som kanske blir det jobbigaste som du någonsin kommer att göra. Du bör välja en arrangör som inte snålar in på nödvändigheter eller säkerhet. Du bör välja en tid på året som inte gör bestigningen extra besvärlig.

Vi uppmanar dig som planerar en bestigning att läsa på ordentligt innan du bestämmer dig för att faktiskt försöka och innan du väljer bestigningsrutt. Informationen på den här sidan är en introduktion som vänder sig till dig som är ren amatör på bestigningsområdet. Också du kan bestiga Kilimanjaro, men se till att du vet vad du ger dig in på innan du bokar.

Bestigningsrutter
Kilimanjaro kan bestigas längs ett par olika rutter och med olika långa arrangemang, beroende på om extra acklimatiseringsdagar m m ska ingå. Det är viktigt att du väljer en rutt som passar din form och erfarenhet, annars blir bestigningen ännu hårdare än nödvändigt.

Alla rutter har ett minsta antal nödvändiga dagar. Det är klokt att lägga till ytterligare någon dag för att ge kroppen tid att acklimatisera sig till den höga höjden. Det ger dig bättre förutsättningar att nå toppen.

Bergströtthet
Att lägga till många acklimatiseringsdagar uppe på berget är dock inte självklart till fördel för dig. Kroppen anpassar sig till höjden, men samtidigt sliter den längre vistelsen på berget på din förmåga. Enkla förhållanden, dålig sömn, magproblem, försämrad aptit, tristess och slitage på kroppen gör att dina förutsättningar att nå toppen efter hand försämras, om du inte är i extremt god form och är van vid sådana förhållanden.

Marangu och Rongai
Marangu och Rongai är de enklaste rutterna och angriper berget från öster respektive norr. Båda kan görs på fem eller sex dagar.

Marangurutten har haft namn om sig att vara tjock med folk, vilket i viss mån fortfarande stämmer. I dag är dock Machame (se nedan) den mest vandrade rutten. Marangurutten är den enda som har hyttor på camperna (på övriga rutter bor du i campingtält). Rutten betraktas inte som särdeles naturskön, utan ses främst som den minst tuffa vägen upp.

Rongai har färre vandrare och ger bättre naturupplevelser än Marangu, även om inte heller Rongai brukar betraktas som naturskön.

Den sista etappen upp till toppen på Marangu och Rongai görs, liksom på alla rutter nedan (med undantag för Western Breach), på delrutten Barafu, som går från Barafu hut till Kibos topp.

Oavsett om du bestiger Kili via Marangu eller Rongai tar du Marangurutten på vägen ned. Det ger extra trafik på denna rutt.

Umbwe
Umbwe är den kortaste vägen upp och kan göras på sex dagar. Rutten är brantare, mindre naturskön och farligare än de övriga. Om du inte är erfaren bör du inte ge dig på den.

Vägen ned går längs Mwekarutten, som enbart används till nedstigning.

Machame
Machame är tuffare och angriper berget från sydväst. Du bör vara i god form för att ge dig på den här rutten, som går genom skog och hedland och som hålls för att vara en av de mest omväxlande rutterna. Machame, Shira och Lemosho är alla mer omväxlande än Marangu och Rongai, men är också jobbigare – det går mer upp och ned, samtidigt som det regnar betydligt mer.

Lagom längd på bestigningen är sex dagar. Vägen ned går längs Mwekarutten.

Machame har på senare blivit all mer populär och är numera den rutt som har tätast trafik. Över lag gäller att trafiken på berget är mindre tät om du startar bestigningen mitt i veckan.

Shira
Shira är en mindre vanlig rutt som är sju dagar lång och som från den tredje dagen går samman med Machamerutten. De två första dagarna går via bergets mindre välbesökta västra delar och över Shiraplatån. Den långa rutten ger en extra dag till acklimatisering. För mindre vana bestigare kan extradagen dock vara en nackdel – se Bergströtthet nedan.

Vägen ned går längs Mwekarutten.

Lemosho
Lemosho är en åttadagarsrutt från väster som går genom skog och hedlandskap och genom Shirakratern. På fjärde dagen går den samman med Machamerutten.

Vägen ned går längs Mwekarutten.

Western Breach
Western Breach är en delrutt upp till toppen från väster. På bestigningsrutterna som går över Shiraplatån är den ett alternativ till Barafu, som är den normala sista etappen upp. Western Breach är dock betydligt svårare och farligare. Du bör inte välja den här rutten utan att ha satt dig in i vad den innebär, och du bör anlita en rutinerad och kunnig arrangör

Vandring på lägre höjd
Det går också att hålla sig på lägre höjd för att avnjuta naturen i stället för höjdsjukan. I bergets lägre belägna skogsområden förekommer förutom abbotdykare bland annat elefant, buffel, eland, leopard, svartvit guereza och blå markatta, förutom en mängd fågelarter.

Utsikt över omgivningen på cirka 3 000 meters höjd.

Vem kan bestiga Kilimanjaro?
Att bestiga Kili kräver inte att du kan springa långt och fort eller lyfta 100 kg i bänkpress. Viktigast är uthållighet. Du måste orka gå långa sträckor många dagar i följd. Du måste orka med bestigningen mentalt – det kan vara mycket slitsamt och kroppen kan vara i olag på alla sätt. Du måste vilja nå toppen. Du kan få höjdrelaterade fysiska problem när du kommer upp över 4 000 möh, oavsett i hur god fysisk form du är. Mot vissa sådana problem finns inget annat medel än att avbryta bestigningen och gå ned – om du i det skedet fortfarande kan gå för egen maskin och inte behöver bäras ned.

Den officiella minimiåldern för att få bestiga berget är 10 år. En rimlig lägsta ålder är lämpligen omkring 16 år.

Det finns ingen övre åldersgräns. Om du är över 60 år kan det vara lämpligt att tala igenom bestigningsplanerna med din läkare innan du bokar. Detsamma gäller om du tidigare har haft hjärt- eller andningsproblem. Du bör också göra en läkarundersökning innan resan. Övriga bestigare bör också överväga att göra en läkarundersökning innan resan, i synnerhet om du är över 40–45 år. Det är ett bra tillfälle att även ordna vaccinationer och malariaprofylax inför resan.

I slutänden är det ditt eget omdöme som det hela hänger på. Är du i tillräckligt god form för att bestiga ett nästan 6 000 m högt berg?

Det är inte ofarligt att bestiga Kilimanjaro. Påfrestningarna på kroppen är stora. På de höga höjderna kan du utveckla lung- eller hjärnödem, som du dör av om du inte snabbt kommer ned på lägre höjd. Dödsfall inträffar emellanåt.

Kommer du att nå toppen?
Det avgörande för om du ska lyckas nå toppen är om bestigningsrutten, arrangörens upplägg och tjänster, tiden på året, vädret m m passar dig, liksom om du är fysiskt och mentalt redo och har en lämplig utrustning, och om du klarar dig undan höjdsjuka.

Viktigast av allt är kanske: Vill du verkligen upp på toppen? Vandringen kommer inte att vara någon söndagspromenad, utan kommer att vara en kamp mellan berget och din lust och förmåga att ta dig upp.

Om bergsmiljön är viktigare för dig än själva toppen finns alternativa och några dagar långa rutter som tar dig en bra bit upp på berget, men som inte har syftet att nå Uhuru Peak. Du kan gå en endagstur upp till den första lägerplatsen och tillbaka, för att känna på berget lite. Det finns också andra berg att vandra i, t ex Mount Meru utanför Arusha där du får en betydligt mer folktom miljö att vandra i, och Usambarabergen mellan Kilimanjaro och Dar es Salaam som har mycket vackra naturområden. Vulkanerna Oldoinyo Lengai (en aktiv vulkan i norra Tanzania) och Longonot (i södra Kenya) kan bestigas på en lång dagsutflykt.

Några sätt att förbättra dina chanser
Du orkar mer om du är i god form (om du är i dålig form ska du inte ens försöka dig på en bestigning). Du måste orka vandra i bergsterräng på hög höjd ett antal timmar per dag under ett antal dagar i följd. Den sista etappen till toppen innebär sex till åtta timmars tuff vandring på hög höjd. Träna därför innan du reser. Formen (eller åldern) förändrar dock inte risken för att drabbas av höjdsjuka.

Börja bestigningen utvilad. Om bestigningen är den första punkten på resan förbättrar du dina chanser något om du lägger in en vilodag mellan flygresan och bestigningen. En andra vilodag förbättrar chanserna ytterligare något. Vilodagar ger dig tid att varva ned, sova ut och börja anpassa dig till Afrika rent kroppsligen. Dessutom hinner du ställa om mentalt från vad du än ägnade dig åt dagarna innan avresan. Vilodagar behöver inte innebära hela dagar i hängmattan, utan du mår bra av att växla om med lite fysisk aktivitet, t ex lättare vandring på lägre höjd.

Vänj dig vid friluftsliv, det även i dåligt väder, så blir de enkla förhållandena under bestigningen mindre betungande.

Höjdacklimatisering är viktig – din kropp anpassar sig gradvis till den lägre syrehalten i luften på hög höjd. Ge acklimatiseringen tid genom att välja en i dagar räknat längre bestigning. Drick mycket vatten, vilket också underlättar acklimatiseringen. Vandra i lugnt tempo, utan att bli andfådd. Gör vad du kan för att sova bra under bestigningen.

Förbättra fysiken
Gå så mycket du kan innan resan för att förbereda dig fysiskt inför bestigningen. Gå ut på timslånga promenader. Lägg till träningspass med joggning, cykling eller liknande ett par gånger i veckan. Att lyfta skrot är inte lika användbar träning. Ge dig också ut på längre vandringar. Vandra hela dagar, gärna i kuperad terräng och gärna mer än en dag i följd. Se till att pröva på att tälta i det fria om du saknar campingvana.

Höjdsjuka
Höjdsjuka/höghöjdssjuka kommer av att kroppen inte hunnit vänja sig vid den minskade mängden syre i luften på högre höjd. Tid till acklimatisering är ett sätt att minska risken att drabbas.

Vanliga symtom på begynnande höjdsjuka är huvudvärk, yrsel, minskad aptit, andnöd, svullnad i ansiktet, vrister och fingrar. Det enda botemedlet mot höjdsjuka är att återvända till lägre höjd. Vid allvarligare höjdsjuka måste nedstigningen ske omgående och snabbt. Tillståndet kan medföra att den drabbade inte kan ta sig ned från berget för egen maskin, och att höghöjdslungödem eller -hjärnödem utvecklas, vilket snabbt kan bli livshotande.

Det finns olika skolor när det gäller att använda höjdsjukemedicin. Vissa bestigare tar den i förebyggande syfte, andra bara om de drabbas av höjdsjuka, åter andra inte alls. Det är oklart om användningen alls påverkar dina chanser att nå toppen. Medicinen botar inte höjdsjukan, utan lindrar enbart symtomen.

Räddning
Alla som beger sig upp över 3 000 möh i Kilimanjaro National Park måste betala en fast räddningsavgift (som ska ingå i bestigningspaketet). Du kan dock inte räkna med någon mer avancerad räddningstjänst än att bli nedburen om oturen skulle drabba dig uppe på berget. Resurser för helikopterräddning finns inte.

Välja arrangör
Konkurrensen mellan olika lokala bestigningsarrangörer är hård, och ett av konkurrensmedlen är priset. I regel får du vad du betalar för. Ett lägre pris innebär att arrangören har lägre budget till mat, utrustning, bärare, guider, utbildning av personal m m. Av priset du betalar för en sexdagarsbestigning går drygt USD 400 till fasta avgifter, oavsett vilken arrangör du väljer. Resten av pengarna är arrangörens budget för sådant som ska hjälpa dig upp till toppen.

Om du bokar din bestigning via ett svenskt resebolag har detta troligen redan valt en lokal arrangör att samarbeta med. Om du däremot tänker boka bestigningen direkt hos en lokal arrangör har du omkring 200 licensierade sådana att välja bland. Ett tips är att börja med större arrangörer (du hittar dem på webben) och välja bland dem som tydligt detaljredovisar sina program och upplägg.

Säsonger
Kilimanjaro kan bestigas året om, men dina chanser att lyckas ta dig upp kan påverkas av under vilken säsong du gör försöket. Följande tabell visar hur förhållandena på berget normalt ser ut under året.

Lodger, camper och hotell

Aishi Machame är ett bra hotell i lugn omgivning vid bergets fot, inte långt från Machameruttens parkentré. Det erbjuder god standard och service. Där finns swimmingpool, bar och en ambitiös restaurang med bra mat. Mer om Aishi Machame Webbplats: www.proteahotels.com

Keys Hotel (Moshi) är egentligen två hotell – ett på Uru Road och ett på Mbokomu Road. De har 30 respektive 48 rum och håller enklare turiststandard. Båda har restaurang, bar, swimmingpool och internet.

Webbplats: www.keys-hotel-tours.com

Kilimanjaro Backpackers Hotel (Moshi) är ett lågbudgethotell i centrala Moshi. Där finns enkel- och dubbelrum, restaurang och bar. Badrummen är gemensamma. Internet, växlingskontor och andra faciliteter finns på systerhotellet Kindoroko, som ligger en kort promenad från Kilimanjaro Backpackers.

Webbplats: www.kilimanjarobackpackers.com

Kindoroko Hotel (Moshi) är ett enklare hotell i Moshi och erbjuder rum med eget badrum, takfläkt, kylskåp och TV. Där finns en inomhusrestaurang, en takrestaurang, bar och kontorstjänster.

Webbplats: www.kindorokohotels.com

Kilimanjaro Crane Hotel (Moshi) är ett enklare hotell med 30 rum, som alla har eget badrum, TV, luftkonditionering och telefon. Hotellet har restaurang, bar och biluthyrning.

Webbplats: www.kilimanjarocranehotels.com

Kibo Hotel (Marangu) är ett turistklasshotell med 45 rum i en byggnad från tidigt 1900-tal, belägen inte långt från parkentrén Marangu Gate på gränsen till östra Kilimanjaro National Park. Hotellet har en restaurang som rymmer 200 personer, bar och en trädgård med swimmingpool.

Webbplats: www.kibohotel.com

Kilimanjaro Mountain Resort (Marangu) är ett bra hotell beläget bland bananodlingar och kaffeplantager cirka 7 km från parkentrén Marangu Gate på gränsen till östra Kilimanjaro National Park. Hotellet har en sorts moderniserad kolonialstil. Där finns 25 rum med satellit-TV, minibar, telefon och internet, två restauranger, bar, trädgård med swimmingpool, gym, kontorstjänster, konferenslokaler för upp till 80 personer och en lekplats.

Webbplats: www.kilimanjaromtresort.com

Kilemakyaro Mountain Lodge (Marangu) är ett turistklasshotell omgivet av en stor lummig trädgård vid Kilimanjaros fot. Huvudbyggnaden är ett tidigare farmhus som nu rymmer reception, restaurang, bar, sällskapsrum och internet. I trädgården finns 30 rum i bungalower, alla med utsikt mot Kilimanjaro från verandan, och en swimmingpool. Hotellet arrangerar olika utflykter i omgivningen.

Webbplats: www.kilimanjarosafari.com

Marangu Hotel ligger inte långt från parkentrén Marangu Gate på gränsen till östra Kilimanjaro National Park. Huvudbyggnaden är ett farmhus från början av 1900-talet, omgiven av en ganska stor trädgård med rum i stugor och en swimmingpool. Stugorna har olika utföranden, men har alla eget badrum med antingen dusch eller badkar.

Webbplats: www.maranguhotel.com

Springlands Hotel är ett turistklasshotell vid Kilimanjaros södra fot, inte långt från Moshi. Det har restaurang inomhus och utomhus, bar och stor swimmingpool i trädgården, TV-rum, träningsrum, souvenirbutik, internet, cykeluthyrning, uthyrning av bestigningsutrustning och värdesaksförvaring. Rummen har eget kaklat badrum. Hotellet har en egen skyttelbuss till Moshi.

Webbplats: www.springlandshotel.com

Mt. Kilimanjaro View Lodge är en enklare lodge belägen på Kilimanjaros sydsluttning halvvägs mellan parkentréerna Machame Gate och Marangu Gate. Lodgen drivs av lokalbefolkningen, som tillhör chaggastammen. Rummen ligger i bungalower med chaggastil och har eget badrum och fin utsikt. Färden till lodgen är guppig, då de sista 16 km från huvudvägen är en enkel obelagd väg.

Webbplats: www.mtkilimanjaroviewlodge.com

Makoa Farm (Machame) är främst en ridlodge belägen strax söder om Kilimanjaro, men kan också användas för t ex övernattningar i anslutning till bergsbestigningar eller några dagars avkoppling i avskild farmmiljö. Farmen är en före detta kaffeplantage och ligger fint på toppen av en kulle ganska nära parkentrén Machame Gate på gränsen till Kilimanjaro National Park. Farmen ägs av två veterinärer och tidigare professionella ryttare, som nu har omkring 25 hästar och en blandning av andra farmdjur. Man erbjuder allt från enkla nybörjarridturer på farmen till mer än veckolånga ridsafarier.

Webbplats: www.makoa-farm.com

Kahawa Shamba är en enklare bungalowlodge på Kilimanjaros sluttning och drivs av lokalbefolkningen. Rummen är utförda i samma stil som chaggastammens traditionella hyddor, har eget badrum och håller en enklare pensionatstandard. Man erbjuder aktiviteter som vandringar i skogomgivningen och ridning.

Kambi ya Tembo ligger vid gränsen mot Kenya norr om Kilimanjaro, i ett område som delar djurliv med den kenyanska parken Amboseli. Campen har 12 tält med privata badrum samt restaurang. Man erbjuder djurskådningsturer, nattsafari, bushvandringar och besök i lokala massajbyar. Webbplats: www.tanganyikawildernesscamps.com

Hemingway's Camp är en tältcamp med bra safariatmosfär ute i bushen väster om Kilimanjaro. Den är inte inriktad på bergsklättring, utan på safari i vildmarken norr och väster om berget. Aktiviteterna som erbjuds är djurskådningsturer, nattsafari, bushvandringar och besök hos de lokala massajerna. Området ingår i samma ekosystem som nationalreservatet Amboseli i Kenya, som är känt för sina många elefanter. Området har torr karaktär, där bland annat mindre kudu och giraffgasell kan förekomma.

Webbplats: www.kirurumu.net

Ndarakwai Camp är en miljövänlig tältlodge på Ndarakwai Ranch, som är ett privatägt vildmarksområde mellan Mount Meru (Arusha), Kilimanjaro (Moshi) och gränsen mot Kenya i norr. Campen har 12 safaritält med eget badrum och erbjuder bushvandringar, djurskådningsturer, nattsafari, fågelskådning och ridsafarier (som måste bokas i förväg). Där finns också en observationsplats för djurskådning vid ett vattenhål. Lägereld, fotogenlampor och närhet till djurlivet ger bra safariatmosfär.

Webbplats: www.ndarakwai.com