30–40 slags stora däggdjur
Det förekommer drygt 300 arter och underarter av däggdjur i Kenya och Tanzania. Av dessa är hälften mindre djur, som fladdermöss, gnagare och näbbmöss. Resten av däggdjuren omfattar storviltet elefant, buffel, noshörning, flodhäst, zebra och giraff, och därtill i grova drag 70 slags antilopartade hovdjur, 50 rovdjur och 40 primater, dvs apor och halvapor. Alla dessa djurarter lever dock inte i samma typ av miljö, utan är fördelade på många olika biotoper på olika håll i Östafrika.

Fotografera djur
Du får gott om bra tillfällen att fotografera djur. Vissa arter, t ex buskbockar, är dock skygga och svåra att komma i närheten av. Andra arter, t ex lejon och elefanter, kan du komma så nära att du i princip skulle kunna gå ur fordonet och klappa dem (men gör det inte, då det rör sig om vilda djur som det kan innebära livsfara att närma sig).

På somliga håll, i synnerhet långt från befolkade områden, förekommer däggdjur i större antal också utanför parkerna.

Lejon
Om du besöker Serengeti i Tanzania eller Masai Mara i Kenya har du mycket goda chanser att se lejon. Dessa parker är de båda ländernas bästa kattparker – där finns inte bara lejon, utan du har även hyggliga chanser att få se leopard, gepard och kanske även serval. Också Ngorongoro i Tanzania är ett bra ställe att se lejon.

Lejonen jagar mer ofta på natten än på dagen, så det är troligt att de flesta lejon som du får se beter sig ungefär som katterna här hemma när de inte äter, dvs tar det rätt lugnt. Under perioder då tillgången på bytesdjur är god brukar lejonen i högre utsträckning vara aktiva på dagen, vilket ökar dina chanser att få se dem i aktion. Räkna dock inte med att få se lejonen jaga och fälla byten – de gör det stup i ett på naturdokumentärerna på teve, men ganska sällan i verkligheten, så dina chanser att vara på plats just när det händer är små. Då har du större chans att se lejon äta av byten som de redan har fällt.

Lejonen lever i flockar av varierande storlek. Inte sällan består flocken av en eller två hanar och en handfull honor samt deras ungar, men också större flockar förekommer.

Bra lejonparker: Serengeti (Tz) och Ngorongoro (Tz) Masai Mara (Ke). Lejon finns även i många andra parker.

Mer om lejon.

Leopard
Om du får se en leopard under safarin bör du vara nöjd, för även om leoparderna egentligen inte är sällsynta är de främst aktiva nattetid, dvs medan du själv ligger och sover. På dagarna vilar de oftast uppe i träden eller på någon klippa och är svåra att upptäcka. De lever heller inte i flock som lejonen, utan är solitärer och kan gömma sig väl.

Leoparden jagar genom att smyga sig mycket nära inpå sitt bytesdjur, innan den slutligen gör en kort rusning för att fälla bytet. Detta släpas sedan oftast upp i ett träd, där leoparden kan äta i fred för andra rovdjur. Om det blir rester lämnas dessa kvar i trädet, så att leoparden kan komma tillbaka och äta mer när den blir hungrig igen.

Leoparden är näst lejonet det största kattdjuret i Afrika. Enstaka leoparder blir helsvarta på grund av en pigmentförändring. Det som ibland kallas svart panter är i själva verket en sådan svart leopard.

Bra leopardparker: Serengeti (Tz) och Lake Nakuru (Ke). Finns även i många andra parker.

Mer om leoparder.

Gepard
Geparden är världens snabbaste sprinterlöpare, med en maxfart på 110 km/tim. Hastigheten är gepardens främsta vapen när den jagar. Den här mindre än både leoparden och lejonet, och har den goda vanan att jaga i dagsljus, dvs är aktiv på dagen, så att du har tämligen god chans att få se den. Chanserna att vara på plats och få se själva jakten är dock inte så stora.

Geparden är oftast ensamlevande, men det är inte helt ovanligt att se både två och tre stycken tillsammans. Ofta rör det sig då om unga vuxna syskon.

Mer eller mindre öppna gräsmarker är en typisk gepardmiljö. Där kan den med sin goda syn upptäcka möjliga bytesdjur på långt håll, smyga närmare och sedan utnyttja sin löpsnabbhet (som är mindre användbar i tätare vegetation) för att hinna ikapp bytet.

Bra gepardparker: Serengeti (Tz) och Masai Mara (Ke). Ses inte sällan i Ngorongoro (Tz). Finns även i många andra parker.

Mer om geparder.

Serval
Servalen är det vanligaste av de mindre kattdjur som förekommer i Östafrika (de övriga är afrikansk vildkatt, karakal och afrikansk guldkatt). Den är betydligt mindre än lejonet, leoparden och geparden, med en maxvikt på knappt 20 kg, och jagar betydligt mindre bytesdjur, bl a smågnagare och fåglar.

Servalen är ofta skygg, vilket tillsammans med den måttliga storleken gör att den är svår att upptäcka i savanngräset. Du behöver alltså lite tur för att få se den.

Bra servalparker: Serengeti (Tz) och Masai Mara (Ke). Finns även i många andra parker och håller oftast till i gräsmarker.

Hyena
Många safariresenärer är lite avogt inställda till hyenor, men dessa kan vara rätt roliga att titta på eftersom de ofta är i rörelse och har en del tokigheter för sig, som att bada i gyttja och vattenpussar. Hyenan, som är Afrikas näst största rovdäggdjur (efter lejonet), är heller inte den renodlade asätare som den har rykte om sig att vara, utan är också en duktig jägare som kan fälla stora byten. Hyenan kan också med sina mycker kraftiga käkar knäcka och äta ben, vilket de andra rovdjuren inte kan.

Det finns två hyenaarter i östra Afrika, fläckig respektive strimmig hyena, men du ska bara hoppas på att få se den förra, som är den vanligare och större. Den fläckiga hyenan förekommer i de flesta parker och hörs inte sällan om nätterna med sitt karakteristiska whoop-ljud.

Bra hyenaparker: Serengeti (Tz) och Masai Mara (Ke). Finns även i många andra parker.

Schakal
Schakalen är ganska liten: upp till 50 cm i mankhöjd och 15 kg tung. Det finns tre arter i östra Afrika: svartryggad schakal, guldschakal och strimmig schakal. Av dessa är den förstnämnda vanligast, den sistnämnda ovanligast. Schakalen kan fånga mindre byten själv, men dyker också ofta upp där det bjuds rester efter fällda djur. Då får den på grund av sin storlek hålla sig undan tills de större rovdjuren, t ex lejon och hyenor, har ätit klart.

Bra schakalparker: Serengeti (Tz) och Masai Mara (Ke). Finns även i många andra parker.

Öronhund
Öronhunden är en typ av räv och hör därmed liksom schakalen till hunddjuren. Den är liten och skygg, varför det inte är så vanligt att se den. Den har ett mycket typiskt utseende med enorma öron, som den använder för att lokalisera termiter, som är dess huvudföda.

Bra öronhundparker: Serengeti (Tz) och Masai Mara (Ke). Finns även i många andra parker.

Mangust
Det finns ett antal olika slags manguster i östra Afrika. De vanligaste är dvärgmangust, zebramangust, vesslemangust och vitsvansmangust.

Dvärgmangusten är Afrikas minsta rovdäggdjur och uppträder i kvicka, ekorrfärgade flockar. Också zebramangusten är ett flockdjur, som uppträder på ungefär samma sätt som surikaten (som du säkert har sett på teve och som zebramangusten är släkt med). Vesslemangusten är solitär och därmed svårare att upptäcka. Oftast ser man den när den springer över vägen framför bilen med svanstippen i en böj upp i luften. Vitsvansmangusten är också solitär och därtill nattaktiv, vilket gör den extra svår att se. Den går dock att se nattetid på vissa lodger

Bra mangustparker: Serengeti (Tz) och Masai Mara (Ke). Finns även i många andra parker.

Genett
Genetten är ett nattaktivt djur och är därmed inte lätt att få se. Den håller främst till uppe i träden, men jagar även på marken. Bytesdjuren är insekter och smådjur, t ex småreptiler och gnagare. Det finns ett par olika genettarter i östra Afrika, som alla är ganska lika varandra. Genetten är på många sätt kattlik och omtalas ibland som en sorts halvkatt, men det är inte korrekt – den är inget kattdjur, utan närmare släkt med bl a manguster.

Bra genettparker: Du kan få se genetter kvällstid vid vissa lodger. Ett bra ställe är Ndutu Safari Lodge i Ngorongoro Conservation Area (Tz), och den syns regelbundet på Seronera Wildlife Lodge i Serengeti (Tz).

Elefant
Alla vet nog hur elefanter ser ut och vill gärna se dem på safarin. Chanserna att göra det är mycket goda, eftersom elefanter finns i många parker (dock inte i Lake Nakuru eller Nairobis nationalpark). Hanar, som blir betydligt större än honorna, kan väga upp till sex ton och kan behöva sätta i sig upp till 250–300 kilo mat och 200–300 liter vatten per dag. Honornas vikt når som mest upp till fyra ton.

Honorna och ungarna lever i hjordar, som leds av en matriark, som i regel är hjordens äldsta hona. Hjorden förflyttar sig över stora områden för att ha bästa möjliga tillgång till mat och vatten. Hanarna lever ensamma, men ansluter sig till honorna när någon av honorna med hjälp av infraljud signalerar att hon är brunstig.

Elefantstammen blev hårt ansatt av tjuvskyttar under 1970- och 1980-talen, men i dag har tjuvjakten i Tanzania och Kenya begränsats kraftigt. Ett problem som dock består är att elefanterna i många parker är fler än vad naturen tål. Elefanterna drar ned och förstör träd och buskar i sådan takt att återväxten inte hinner med.

Bra elefantparker: Amboseli (Ke) och Tarangire (Tz). Finns i många parker (dock inte i Nairobis nationalpark (Ke) eller Lake Nakuru (Ke).

Mer om elefanter.

Klippgrävling
Den lilla klippgrävlingen (som förr kallades klippdass) är lustigt nog en av elefantens närmaste släktingar. Du kan ofta se den när den ligger på klippor eller stenhällar och solar sig. Inte sällan syns den också i träden, där den kan klättra omkring på förvånansvärt klena grenar. Klippgrävlingen är gräs- och bladätare och lever i kolonier om 5–25 djur, som leds av en revirhållande hane.

Bra klippgrävlingsparker: Finns i många parker.

Noshörning
Det finns två slags noshörningar i östra Afrika: vit respektive svart, eller trubbnoshörning respektive spetsnoshörning. Båda är dock grå till färgen och ganska lika, även om den vita är större. Båda arterna är sällsynta till följd av okontrollerad jakt och tjuvjakt.

Bra noshörningsparker: Lake Nakuru (Ke) (både vit och svart noshörning) och Ngorongorokratern (Tz) (svart noshörning). (Lake Nakuru är ett särskilt skyddsområde för noshörning och är en av få parker i Östafrika som är inhägnad med elstängsel.) Noshörning förekommer i små antal även i vissa andra parker.

Zebra
Den vanliga zebran, som också kallas stäppzebra, lever i hjordar i savannområdena i södra Kenya och i Tanzania. Den beblandar sig ofta med gnuer, och deltar i gnuernas årliga vandring, den s k migrationen. Zebran är vanlig och finns i de flesta savannparker. Varje individ har ett unikt randmönster. Varför är zebran då randig? Det finns många teorier, men den mest moderna tesen är att ränderna förstärker flocksammanhållningen. Zebran får kickar av att se ränder och söker sig därför till andra zebror.

Zebran är gräsätare och uppträder liksom de flesta andra sådana främt i gräsmarker, dvs främst i öppen mark. Den lever i små familjegrupper om en hingst, en handfull ston och de senares föl. Också när zebrorna uppträder i stora hjordar upprätthålls familjegrupperna inom hjorden.

Bra zebraparker: Masai Mara (Ke) och Serengeti (Tz), i båda fallen vid rätt tid på året – se sidan Migrationen. Finns även i många andra parker.

Grevyzebra
Grevyzebran finns i mellersta och norra Kenya, där den helt ersätter den vanliga zebran. Frånsett att den är mer åsnelik till kroppsformen än den vanliga zebran har den också mycket smalare ränder. Den lever i mindre grupper än den vanliga zebran.

Bra grevyzebraparker: Samburu (Ke).

Flodhäst
Flodhästen tillbringar i stort sett hela dagen i vattnet. Den har en känslig hud, som annars skulle torka ut i solen. På nätterna går den upp på land för att beta gräs. Eftersom den kan vara ganska argsint av sig är det bäst att hålla sig borta från strandområden där flodhästar kan hålla till när det är mörkt.

Bra flodhästparker: Lake Naivasha (Ke) och Serengeti (Tz). Finns i många andra parker.

Vårtsvin
Vårtsvinen finns i de flesta parker, ofta i små familjegrupper. De är växtätare som är bra på att hitta föda även i till synes magra områden. Vårtsvinen ser ganska roliga ut när de förflyttar sig, i synnerhet i grupp – de springer alla med svansen pekande rätt i vädret. De är dock alls inte att leka med. Betarna är vassa och kan skada ett angripande rovdjur allvarligt.

Bra vårtsvinsparker: Finns i många parker.

Afrikansk buffel
Den afrikanska buffeln ser rätt loj och beskedlig ut där den står, men kan bli aggressiv vid fara. Om flocken hotas skyddas kalvar och äldre djur genom att de övriga sluter sig i ring kring dem eller tillsammans stormar emot angriparen. Trots sina horn och sin storlek går buffeln inte helt säker – den kan bli fälld om en grupp lejon lyckas skilja den från hjorden. Äldre hanar lämnar ofta hjorden för att leva på egen hand och slutar då inte sällan sin tid som byte åt lejon.

Bra buffelparker: Katavi (Tz). Finns i många parker.

Eland
Elandantilopen är den största antiloparten och kan väga upp till 900 kg. Den lever på öppen savann och grässlätter. I östra Afrika finns bara en art, vanlig eland, medan det i länderna västerut finns ytterligare en art, jätteeland.

Hanen har i regel en mörkare, gråbrun färg, medan honan är något mindre och ljusare brun. Båda har horn, som är skruvade.

Bra elandparker: Ngorongoro (Tz).

Giraff
Det finns tre slags giraffer i östra Afrika: massajgiraff, nätgiraff och rotschildgiraff. Massajgiraffen är den vanligaste, medan rotschildgiraffen är den ovanligaste och bara finns på några få ställen i Kenya (bland annat vid Lake Nakuru). Nätgiraffen lever längre norrut än de båda andra arterna. De är dock alla snarlika och skiljer sig främst åt i teckningen. Giraffen kan bli omkring fem och en halv meter lång. Inte bara halsen är lång, utan även tungan, som kan bli en halvmeter. Storleken till trots kan en giraff bli angripen av lejon, som slår till i flock och försöker komma åt halsen. Benen aktar de sig noga för, eftersom giraffen kan utdela dödliga sparkar. Lejonen ger sig främst på giraffernas kalvar.

Bra giraffparker: Nätgiraff i Samburu (Ke), rotschildgiraff i Lake Nakuru (Ke). Massajgiraff finns i många parker.

Mer om giraffer.

Gnu
Gnun är en antilop. Den östliga vitskäggiga gnun är gråaktig och lever öster om östra Great Rift Valley. Väster om detta område lever den västliga vitskäggiga gnun, som är mörkbrun och något mindre.

Varje år vandrar enorma gnuhjordar mellan betesområdena i och omkring Serengeti – många av oss har nog sett dem på naturfilmer på TV när de tar sig över floder. Det kan röra sig om en miljon djur på vandring. Med sitt platta, svarta ansikte har gnun ett karakteristiskt utseende.

Bra gnuparker: Masai Mara (Ke) och Serengeti (Tz), i båda fallen vid rätt tid på året – se sidan Migrationen. Finns även i många andra parker.

Koantilop
Koantilopen är ganska stationär och håller till i fuktigare savannområden, gärna nära trädbevuxna områden och i utkanten av buskmarker. Till kroppsformen påminner den mycket om topin, men har en ljusare och jämnare färg och bredare mellan hornen. Både hanar och honor har horn, liksom hos gnun och topin, som koantilopen är släkt med.

Bra koantilopparker: Masai Mara (Ke) och Nairobis nationalpark (Ke). Finns även i många andra parker.

Topi
Topin äter helst grönt gräs och kan flytta sig lång mellan betesplasterna, men tycks föredra ett stationärt liv, gärna i gräsbevuxna dalbottnar och områdena omkring. Den har en mörkare färg och tätare mellan hornen än den snarlika koantilopen, men är främst lätt att känna igen på de mörka fläckarna upptill på låren. Posen på bilden till höger, stående med frambenen på t ex en gammal termitstack, är mycket typisk för topin.

Bra topiparker: Masai Mara (Ke) och Serengeti (Tz).

Vattenbock
Vattenbocken är tämligen stationär. Eftersom den behöver god tillgång till vatten för att kunna bryta ned sin föda håller den alltid till i anslutning till permanenta vattendrag. Det finns två slags vattenbockar i östra Afrika: ellips- och defassavattenbock. Den förra (som känns igen på att den har en vit ring på rumpan) lever öster om Great Rift Valley, den senare (som har vita lårbaksidor) lever från Great Rift Valley och västerut. Bara hanarna har horn.

Bra vattenbocksparker: Lake Nakuru (Ke) och Arushas nationalpark (Tz). Finns i många andra parker.

Rörbock
Rörbocken är släkt med vattenbocken och lever alltid vid vatten. Hanen har ett revir längs stranden och försöker få passerande honor att stanna hos honom. Naturtypen har dock ett aber: stora träd växer ofta längs stränder, och där trivs leoparden, som gärna jagar rörbock.

Rörbockshanen har horn, medan honorna saknar sådana.

Bra rörbocksparker: Serengeti (Tz). Finns i många andra parker.

Buskbock
Den skygga buskbocken håller till i buskvegetation och skog, där det finns gott om skydd. Ofta söker den sig ut i öppen terräng, t ex för att dricka, först i skymningen. Buskbockens närmaste släkting är elandantilopen – båda är skruvhornsantiloper. Hos buskbocken, som även kallas hieroglyfantilop, har bara hanen horn.

Bra buskbockparker: Arusha NP. Finns i många andra parker, men ses inte alls lika säkert som i just Arushas nationalpark, där den uppträder osedvanligt öppet.

Impala
Impalan är en vanlig antilop i östra Afrika och söker gärna föda i buskområden. Under regnperioderna, då det finns gott om grönt gräs, betar den gärna i stället. Impalahonorna (som saknar horn) lever tillsammans med sina ungar i hjordar med en enda hane. Denne får ständigt vara på sin vakt mot rivaliserande hanars försök att ta över hjorden och får sällan behålla den under någon längre tid. Hjordlösa hanar lever i ungkarlsgrupper. Du känner igen impalan på hanens ståtliga horn, på den skarpa gränsen mellan mörkare och ljusare brunt på sidan, på de tre svarta lodräta strecken på rumpan (på svansen och på vardera sidan om den) och på de svarta hårfläckarna långt ned på baksidan av benen.

Bra impalaparker: Finns i många parker.

Grants gasell
Grants gasell finns i större delen av Kenya och norra Tanzania, där den håller till på grässlätter, i savannområden och öppnare buskskog. Den lever i flockar om ett tiotal honor och en hane, samt i ungkarlsgrupper. Den kan livnära sig också när det gröna gräset har torkat. Både hanar och honor har horn, men hanens är betydligt större och grövre. Grants gasell beblandar sig ofta med den snarlika Thomsons gasell, men är större och kan alltid kännas igen på att den vita färgen på rumpan fortsätter upp ovanför svansen.

Bra grantparker: Masai Mara (Ke) och Serengeti (Tz).

Thomsons gasell
Thomsons gasell finns främst i sydvästra Kenya och nordvästra Tanzania, dvs i Masai Mara och Serengeti, men förekommer även i mindre antal i många andra savannparker i de båda länderna. Den liknar Grants gasell, som även den ibland kan ha ett mörkare (om än mindre tydligt) fält på sidan, men är mindre och har ett vitt fält på rumpan som slutar nedanför svansen. Hanen har stora horn, honan mindre sådana, som dock ibland kan saknas.

Bra thomsonparker: Masai Mara (Ke) och Serengeti (Tz).

Giraffgasell
Giraffgasellen, eller gerenuken, lever i torra miljöer i mellersta och norra Kenya, samt lokalt i sydöstra Kenya. Den påminner lite om impalan (som kan finnas i samma område) i färgen, men har mindre huvud och mycket längre hals, har kortare och grövre horn (endast hanen) och saknar impalans svarta markeringar. Den har ett karakteristiskt beteende som skiljer den från alla andra antiloper, nämligen att den kan ställa sig på bakbenen för att nå föda som andra djur inte når. Den äter blad på buskar.

Bra giraffgasellparker: Samburu (Ke).

Dik-dik
Dik-dikantilopen är den minsta antilopen i östra Afrika. Det finns två arter: Günthers dik-dik lever i norra Kenya, Kirks dik-dik i resten av Kenya och Tanzania. Den håller till i torra buskområden. Om du ser en ska du hålla ögonen öppna efter en andra, för dik-diken lever i livslånga parförhållanden i fasta revir. Om du ser tre dik-dikantiloper tillsammans är den tredje parets unge.

Bra dik-dikparker: Finns i många parker. Tarangire (Tz) är ett säkert kort.

Klippspringare
Också klippspringaren är en liten antilop. Den håller som namnet antyder till i klippiga områden, där den kan röra sig säkert på till synes minimalt utrymme tack vare sina små hovar, vars undersida är gummiartad och ger ett bra fäste. Ofta uppträder klippspringaren i par, men den är svår att upptäcka tack vare att den gärna håller sig orörlig när fara hotar och är kamouflagetecknad.

Bra klippspringarparker: Loboområdet i Serengeti (Tz).

Oryx
Oryxen håller till i torra och öppnare områden och lever i mindre hjordar. Beisaoryxen finns i mellersta och norra Kenya (t ex i Samburu och norrut), den tofsörade oryxen söder därom (t ex i Tsavo) och i Tanzania (t ex i Tarangire).

För några år sedan observerades ett lejon i Samburu adoptera oryxkalvar, trots att oryxen normalt sett står på lejonens matsedel.

Bra oryxparker: Samburu (Ke).

Babian
Babianerna lever i flockar om mellan en handfull och 150 individer. De drar runt på savannen och letar mat främst på marken men även i träden. De äter främst vegetariskt. Hanarna är betydligt större än honorna.

Två babianarter förekommer i Tanzania och Kenya: den något större och mörkare olivbabianen i väster, och savannbabianen i öster.

Bra babianparker: Lake Manyara (Tz) och Lake Nakuru (Ke). Finns i många parker, liksom utanför parkerna.

Grön markatta
Den gröna markattan är den vanligaste savannapan i Östafrika. Den håller till i grupper om upp till 20 individer, och syns ofta i träd (gärna akacior), för det mesta i närheten av vatten.

Den gröna markattan syns också ofta vid lodgerna, där den inte bara underhåller dig utan också gör raider mot matrester, väskor som har lämnats utan tillsyn och rum med öppna fönster.

Bra markatteparker: Finns i många parker och vid många lodger. Förekommer också utanför parkerna.

Blå markatta
Den blå markattan är inte lika vanlig som den gröna. Den lever i mindre grupper om ett tiotal honor, deras ungar och en hanne. Apan uppträder oftast i träd och föredrar tätare vegetation – helst ren skog – än den gröna markattan. Basfödan är frukt, men också insekter som letas rätt på genom tålmodigt sökande i bark och mossa ingår i kosten.

Bra markatteparker: Lake Manyara (Tz), liksom bergsnära parker som Arusha NP (Tz), Kilimanjaro NP (Tz) och Mount Kenya NP (Ke).

Svartvit guereza
Den svartvita guerezan, som ibland även kallas colobus eller sidenapa, är en betydligt lugnare apa än markattorna. Den tillbringar nästan all sin tid uppe bland träden och finns därför bara i skogklädda områden, t ex längs floder eller på bergssidor. Om du går ut i soluppgången ute vid kusten kan du få se guerezor som äter frukt uppe i träden utmed stranden. På Zanzibar och vissa andra ställen längs kusterna finns även röda guerezor.

Bra guerezaparker: Arushas nationalpark (Tz).

Jordekorre
Jorekorrarna har klor som är anpassade till att gräva snarare än till att klättra. De gräver bland annat hålorna som de och deras ungar söker skydd i. Födan består av rötter, frön, nedfallna frukter och nötter. Frön och nötter läggs ibland i förråd.

Bra jordekorrparker: Torra savannparker som Tarangire (Tz) och Tsavo (Ke). Förekommer generellt sett i öppen mark i torarre delar av Östafrika.

Fladdermus
Det finns en mängd fladdermusarter i östra Afrika, men det är svårt att studera dem närmare, eftersom fladdermössen oftast bara dyker upp när det är mörkt, och då är de ute och flyger. Födan varierar från art till art, men kan vara frukt, blommor, pollen, blad och insekter.

Bra fladdermusparker: Finns i många parker, men är svåra att se, då de är nattaktiva och för det mesta i rörelse.

Titta på djur
Ta med en kikare på safarin! Då kan du titta närmare på djur som befinner sig lite längre bort.
Mer om kikare

Vad får du se på en safari?
När du åker på en vanlig safari kan du hoppas på att få se 30–40 däggdjurs-
arter. Flest nya arter får du se under safarins första dagar.

Djurböcker
För dig som är extra intresserad av djurlivet finns det böcker om de afrikanska däggdjuren på både svenska och engelska.
Mer om djurböcker

Mammals
Wildwatch.

Afrikanska däggdjur

African Wildlife Foundation
Om många olika däggdjur.

Rovdjur:

Order Carnivora

Big Cats Online
Om kattdjur.

Lion research center

Lioncrusher's domain

Caracal
Serval
African golden cat
The Cat Survival Trust.

Hovdjur:

The Elephants of Africa
Om elefanter.

Apor:

Jane Goodall Institute

Primate Info Net
Om apor.