Den typ av safariresor som säljs av de svenska resebolagen och resebyråerna är inte djärva, äventyrliga resor, utan snarare upplevelseresor i naturmiljö. Inga förkunskaper behövs, ingen vildmarksvana och ingen särskild utrustning (även om en kamera och framför allt en kikare garanterat kommer till användning). I stort sett kan vem som helst åka på safari.

Resa på vägarna
De flesta safarier i Tanzania och Kenya är bilburna. Många har ett ambitiöst program, med många parker eller andra resmål på programmet, vilket innebär ett antal respass. Vissa sådana kan vara ganska långa.

Väglaget varierar från asfalt (som sällan kommer upp i svensk standard) till mycket dålig bushväg med tvättbrädor, hål, gupp och diverse hinder. Under torrperioderna kan bushvägarna vara torra och därmed dammiga.

Även om klimatet i inlandet, där de flesta safarier görs, är torrt kan det bli fråga om varma dagar med temperaturer över 30 grader (nätterna svalnar dock ofta till behaglig nattemperatur pga att många safariområden ligger på höjd, t ex Serengeti och Masai Mara på 1 600–1 700 möh).

Sammanfattat: Safarin kan innebära en hel del resor på mycket dåliga och dammiga vägar i hetta. Det tär på krafterna.

Ont i ryggen
Om du har ryggont eller andra kroppsliga besvär som gör att resor kan vara jobbiga bör du tänka igenom saken och kanske också ta upp den med researrangören innan du bokar en safariresa. Detta med anledning av de ovan nämnda dåliga vägarna. Det kan, beroende på dina förutsättningar, finnas anledning att välj en annan safarirutt än de vanligaste, för att minska ressträckorna eller undvika de jobbigaste vägarna.

Vissa parker kan nås utan resor på dåliga bushvägar. Dit hör bl a Lake Manyara, Tarangire och Mikumi i Tanzania, och Lake Nakuru, Aberdare och Nairobis nationalpark i Kenya. Ngorongorokratern i Tanzania kan nås på asfalt och i huvudsak skaplig bushväg, men nedfartsvägarna i kratern är mycket dåliga.

Safariflyg för att slippa dåliga vägar
Många parker kan nås med safariflyg, som jämfört med den bilburna safarin är ett snabbare och bekvämare sätt att komma ut till safariområdena. Det går också att färdas de bättre sträckorna med bil, och undvika de sämsta vägarna genom att ta safariflyg bara dessa sträckor.

Många researrangörer har färdiga flygsafariprogram, och resebolagen som är specialiserade på safari kan enkelt skräddarsy ett program utan de sämsta vägsträckorna, med enbart flyg eller med en kombination av flyg och landsvägsresor.

Mer information om vägarna finns på sidan Safari i bil.
Mer information om flygsafari finns på sidan Safari med flyg.

Ensam eller ovan resenär
Det går bra att åka ensam på en gruppresesafari, liksom att åka utan att vara erfaren resenär. Du blir upphämtad på flygplatsen, och sedan är du tillsammans med den övriga gruppen tills ni efter safarin lämnas av på flygplatsen igen. Du lär inte bli lämnad på ensam hand ute i parkerna eller i någon annan främmande miljö. Gruppen håller ofta ihop (i den utsträckning resenärerna själva vill) på lodger och tältcamper, exempelvis vid måltider. Chauffören eller den svenska guiden informerar om sådant som du behöver veta och hjälper till att lösa eventuella problem som uppstår.

Kenya och Tanzania är mansdominerade länder, och kvinnor som reser ensamma på egen hand kan ibland mötas av negativa attityder. Detta undviker du helt som resenär i en grupp.

Språkkunskaper
Om du reser utan svensk guide bör du kunna åtminstone lite engelska (som tillsammans med swahili är officiellt språk i både Tanzania och Kenya och som talas i någon grad av de flesta i safari- och turistbranschen). Det räcker med engelska på överlevnadsnivå, så att du kan beställa måltidsdrycker m m. Lokalguider och lokal personal är vana att möta resenärer som inte är fena på språket, och språkbarriärer brukar övervinnas rätt smidigt.

Barn
De flesta safariresenärer är vuxna, men också barn åker med på safari, i regel i åldrar från nio eller tio, men också femåringar och ännu yngre dyker emellanåt upp ute i bushen. Om du funderar på att resa med barn bör du tänka på att det kan bli tal om långa och varma resor på dåliga vägar. Vissa lokala arrangörer har barnanpassade safarier med lättare program, och det går att låta skräddarsy en egen safarirutt med lagom etapper och lämpliga logier.

På vissa så kallade tree lodges, där konceptet är att titta på djuren som kommer till vattenhål nära lodgen för att dricka, finns åldersgränser, då man vill hålla ljudnivån på lodgen så låg som möjligt. Åldersgränsen varierar mellan lodgerna, så du får kolla upp saken med researrangören.

För att få delta i bushvandring, som är en aktivitet med förhöjd risk, krävs ofta att deltagarna är minst 15 år gamla.

Rörelsehinder
Rörelsehindrade resenärer kan inte räkna med att kunna ta sig fram överallt. Lodger, tältcamper och hotell är i regel inte alls anpassade till rörelsehinder eller rullstolar (det bästa du kan få är i regel ett rum nära receptionen och restaurangen). Inte sällan har lodger byggts med gott om trappor. Instegen i safarifordonen är höga och det kan vara trångt inuti dem, liksom svårt att få plats att transportera både bagage och rullstolar.

En researrangör som är specialiserad på safari kan hjälpa dig att skräddarsy ett safariprogram som minimerar hindren, eller att hitta de få lodger/camper som har anpassats för rörelsehindrade resenärer.

Särskilda behov
Tanzania och Kenya är u-länder, och de flesta safarier tar dig ut i vildmarken, bort från civilisationen. Även om det finns apotek, byar, sjukstugor, mobiltäckning m m på sina ställen längs resvägen ska du inte räkna med att alla specialbehov går att lösa snabbt och enkelt under safarins gång. Om du har särskilda behov, exempelvis i fråga om kost eller tillgång till läkemedel, bör du ta upp saken med researrangören innan du bokar resan, så att ni tillsammans kan klarlägga om just dina behov är hanterliga under en safari, och så att arrangören kan göra eventuella nödvändiga förberedelser.

Mat och dryck
På många lodger och camper serveras måltiderna som bufféer, så att du har möjlighet att själv välja vad du ska äta, om du t ex vill ha vegetarisk eller glutenfri mat. Vid bordsservering går det att be om mat som är anpassad till dina behov. Serveringspersonalen och köken är vana vid sådana önskemål.

Också flygbolagen är vana vid t ex matallergier. De kan också ordna anpassad mat ombord, under förutsättning att de får kännedom om dina behov i förväg – meddela researrangören när du bokar resan.

Drycker beställer du alltid själv, och kan därmed få lämpliga sådana.

Medicin
Ta med dig sådan medicin o d som du vet att du kommer att behöva under resan. Det kan finnas apotek längs resvägen, men det är inte säkert att den typ av medicin som du söker finns.

Elektrisk utrustning
Lodger och tältcamper ute i bushen är oftast inte anslutna till elnätet, utan elen fås från en generator. På många lodger/camper är denna avstängd mitt på dagen och på natten. Det innebär att eventuell elektrisk specialutrustning som du har med dig inte kan användas dygnet om.

Ofta går det att ordna så att generatorn körs också nattetid, om du t ex behöver någon typ av utrustning när du sover. Räkna dock med att få betala för denna tjänst. Du bör också meddela researrangören om sådana behov i samband med att du bokar resan, så att saken kan förberedas.

Lodger och hotell närmare civilisationen, t ex i städerna, är anslutna till elnätet och har ström dygnet runt, men elavbrott förekommer inte sällan. Större lodger/hotell har generatorer som då går igång, men du kan inte räkna med 100 % avbrottsfri elförsörjning.

Kontakt med omvärlden
Mobiltelenäten har under senare år byggts ut kraftigt i Tanzania och Kenya, men ute i safariområdena kan graden av täckning variera, beroende på t ex var du befinner dig och vilken mobiloperatör du har.

I lägen när täckning saknas kan det ändå gå att ringa (dyra samtal) från lodger och tältcamper. Inte sällan kan safarifordonens radio användas för att förmedla meddelanden. Du kan dock inte räkna med att under varje ögonblick av safarin kunna få kontakt med omvärlden.