| I stort sett kan vem som helst åka på safari. Den typ av safariresor
som säljs av de svenska resebolagen och resebyråerna är inte djärva,
äventyrliga resor, utan snarare upplevelseresor i naturmiljö. Inga förkunskaper
behövs, ingen vildmarksvana och ingen särskild utrustning (även om en
kamera och framför allt en kikare garanterat kommer till användning).
Resa på vägarna
De flesta safarier i Tanzania och Kenya är bilburna. Många har ett ambitiöst
program, med många parker eller andra resmål på programmet, vilket
innebär ett antal respass. Vissa sådana kan vara ganska långa.
Väglaget varierar från asfalt (som sällan kommer upp i svensk standard)
till mycket dålig bushväg med tvättbrädor, hål, gupp och
diverse hinder. Under torrperioderna kan bushvägarna vara torra och därmed
dammiga.
Även om klimatet i inlandet, där de flesta safarier görs, är torrt
kan det bli fråga om varma dagar med temperaturer över 30 grader (nätterna
svalnar dock ofta till behaglig nattemperatur pga att många safariområden
ligger på höjd, t ex Serengeti och Masai Mara på 1 6001 700
möh).
Sammanfattat: Safarin kan innebära en hel del resor på mycket dåliga
och dammiga vägar i hetta. Det tär på krafterna.
Ont i ryggen
Om du har ryggont eller andra kroppsliga besvär som gör att resor kan vara
jobbiga bör du tänka igenom saken och kanske också ta upp den med researrangören
innan du bokar en safariresa. Detta med anledning av de ovan nämnda dåliga
vägarna. Det kan, beroende på dina förutsättningar, finnas anledning
att välj en annan safarirutt än de vanligaste, för att minska ressträckorna
eller undvika de jobbigaste vägarna.
Vissa parker kan nås utan resor på dåliga bushvägar. Dit hör
bl a Lake Manyara, Tarangire
och Mikumi i Tanzania, och Lake Nakuru,
Aberdare och Nairobis nationalpark
i Kenya. Ngorongorokratern i Tanzania kan nås på
asfalt och i huvudsak skaplig bushväg, men nedfartsvägarna i kratern är
mycket dåliga.
Safariflyg för att slippa dåliga vägar
Många parker kan nås med safariflyg, som jämfört med den bilburna
safarin är ett snabbare och bekvämare sätt att komma ut till safariområdena.
Det går också att färdas de bättre sträckorna med bil, och
undvika de sämsta vägarna genom att ta safariflyg bara dessa sträckor.
Många researrangörer har färdiga flygsafariprogram, och resebolagen
som är specialiserade på safari kan enkelt skräddarsy ett program utan
de sämsta vägsträckorna, med enbart flyg eller med en kombination av
flyg och landsvägsresor.
Mer om safari i bil
Mer om safari med flyg
Dammig tvättbräda ute i bushen.
Resa ensam
Det går bra att åka ensam på en gruppresesafari, liksom att åka
utan att vara erfaren resenär. Du blir upphämtad på flygplatsen, och
sedan är du tillsammans med den övriga gruppen tills ni efter safarin lämnas
av på flygplatsen igen. Du lär inte bli lämnad på ensam hand ute
i parkerna eller i någon annan främmande miljö. Gruppen håller
ofta ihop (i den utsträckning resenärerna själva vill) på lodger
och tältcamper, exempelvis vid måltider. Chauffören eller den svenska
guiden informerar om sådant som du behöver veta och hjälper till att
lösa eventuella problem som uppstår.
Språkkunskaper
Om du reser utan svensk guide bör du kunna åtminstone lite engelska (som
tillsammans med swahili är officiellt språk i både Tanzania och Kenya
och som talas i någon grad av de flesta i safari- och turistbranschen). Det räcker
med engelska på överlevnadsnivå, så att du kan beställa
måltidsdrycker m m. Lokalguider och lokal personal är vana att möta
resenärer som inte är fena på språket, och språkbarriärer
brukar övervinnas rätt smidigt.
Mer om språk
Resa med barn
De flesta safariresenärer är vuxna, men också barn åker med på
safari, i regel i åldrar från nio eller tio, men också femåringar
och ännu yngre dyker emellanåt upp ute i bushen. Om du funderar på
att resa med barn bör du tänka på att det kan bli tal om långa
och varma resor på dåliga vägar. Vissa lokala arrangörer har barnanpassade
safarier med lättare program, och det går att låta skräddarsy
en egen safarirutt med lagom etapper och lämpliga logier.
På vissa så kallade tree lodges, där konceptet är att titta
på djuren som kommer till vattenhål nära lodgen för att dricka,
finns åldersgränser, då man vill hålla ljudnivån på
lodgen så låg som möjligt. Åldersgränsen varierar mellan
lodgerna, så du får kolla upp saken med researrangören. En vanlig åldersgräns
är sju år.
För att få delta i bushvandring, som är en aktivitet med förhöjd
risk, krävs ofta att deltagarna är minst 15 år gamla.
Rullstolsburna resenärer
Rullstolsburna resenärer kan inte räkna med att kunna ta sig fram överallt.
Lodger, tältcamper och hotell är i regel inte anpassade till rullstolar (det
bästa du kan få är i många fall ett rum nära receptionen
och restaurangen). Inte sällan har lodger byggts med gott om trappor. Instegen
i safarifordonen är höga och det kan vara trångt inuti dem, liksom svårt
att få plats att transportera både bagage och rullstolar.
En researrangör som är specialiserad på safari kan hjälpa dig att
skräddarsy ett safariprogram som minimerar hindren, eller att hitta lodger/camper
som har anpassats för rullstolsburna resenärer.
Resenärer med särskilda behov
Tanzania och Kenya är u-länder, och de flesta safarier tar dig ut i vildmarken,
bort från civilisationen. Även om det finns apotek, byar, sjukstugor, mobiltäckning
m m på sina ställen längs resvägen ska du inte räkna
med att alla specialbehov går att lösa snabbt och enkelt under safarins gång.
Om du har särskilda behov, exempelvis i fråga om kost eller tillgång
till läkemedel, bör du ta upp saken med researrangören innan du bokar
resan, så att ni tillsammans kan klarlägga om just dina behov är hanterliga
under en safari, och så att arrangören kan göra eventuella nödvändiga
förberedelser.
Medicin och sjukvård
Ta med dig sådan medicin o d som du vet att du kommer att behöva under
resan. Det kan finnas apotek längs resvägen, men det är inte säkert
att den typ av medicin som du söker finns.
I Östafrika finns bra sjukhus bara i Nairobi. Lokala sjukhus och lokal sjukvård
på annat håll håller generellt sett låg standard och bör
undvikas annat än vid akut behov av läkarhjälp.
African Medical & Research Foundation (se Andra webbplatser
i vänsterspalten på den här sidan) erbjuder en inte särskilt dyr
flygande doktor-försäkring.
Mer om hälsa
Elektrisk utrustning
Lodger och tältcamper ute i bushen är oftast inte anslutna till elnätet,
utan elen fås från en generator. På många lodger/camper är
denna avstängd mitt på dagen och på natten. Det innebär att eventuell
elektrisk specialutrustning som du har med dig inte kan användas dygnet om.
Ofta går det att ordna så att generatorn körs också nattetid,
om du t ex behöver någon typ av utrustning när du sover. Räkna
dock med att få betala för denna tjänst. Du bör också meddela
researrangören om sådana behov i samband med att du bokar resan, så
att saken kan förberedas.
Lodger och hotell närmare civilisationen, t ex i städerna, är anslutna
till elnätet och har ström dygnet runt, men elavbrott förekommer inte
sällan. Större lodger/hotell har generatorer som då går igång,
men du kan inte räkna med 100 % avbrottsfri elförsörjning.
Kontakt med omvärlden
Mobiltelenäten har under senare år byggts ut kraftigt i Tanzania och Kenya,
men ute i safariområdena kan graden av täckning variera, beroende på
t ex var du befinner dig och vilken mobiloperatör du har.
I lägen när täckning saknas kan det ändå gå att ringa
(dyra samtal) från lodger och tältcamper. Inte sällan kan safarifordonens
radio användas för att förmedla meddelanden. Du kan dock inte räkna
med att under varje ögonblick av safarin kunna få kontakt med omvärlden.
Det finns internetkaféer i städer, på hotell och på vissa lodger
och tältcamper. Anslutningen är normalt sett mycket långsam. Internet
på lodger och camper ute i bushen kan kosta USD 10 eller mer för 15 minuter.
På internetkaféer kan det kosta USD 5 i timmen.
Mat och dryck
På många lodger och camper serveras måltiderna som bufféer,
så att du har möjlighet att själv välja vad du ska äta, om
du t ex vill ha vegetarisk eller glutenfri mat. Vid bordsservering går det
att be om mat som är anpassad till dina behov. Serveringspersonalen och köken
är vana vid sådana önskemål.
Också flygbolagen är vana vid t ex matallergier. De kan också
ordna anpassad mat ombord, under förutsättning att de får kännedom
om dina behov i förväg meddela researrangören när du bokar
resan.
Drycker beställer du alltid själv, och kan därmed få lämpliga
sådana.
Mer om mat och dryck
|